| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELEGERA re1lege4ra l. rel1-, i sht vard. äv. -ʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (releschering NordT 1881, s. 262 (”falskt uttal”)), l. (numera bl. ngn gg, vard.) RELIGERA -ige4ra l. -iʃe4ra osv., v. -ade (UppsDP 20/5 1595 (: relegerat, p. pf. m.) osv.) ((†) pr. sg. pass. -es ConsAcAboP 4: 241 (1674); p. pf. -t Topelius Dagb. 1: 140 (1833)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RELEGATION.
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) förvisa (ngn) från ett land l. en ort, deportera, landsförvisa; dels med bestämning (inledd av från) angivande landet osv. varifrån ngn förvisas, dels utan sådan bestämning. At .. (kyrkoherden) hade hyst och herbergerat, sin Cappelan, som .. war relegerat ifrå hans huuss och hele thett contractet (på grund av sedlighetsbrott). UppsDP 20/5 1595. Björnståhl Resa 5: 121 (1783). Pfeiffer (1837).
2) förvisa (elev l. studerande) från läroanstalt (skola, universitet); dels med bestämning (prep.-bestämning inledd av från, stundom ur) angivande läroanstalten, dels utan sådan bestämning. Bli relegerad. Annerstedt UUH Bih. 1: 291 (i handl. fr. 1627). Relegerad från universitetet. Topelius Vint. I. 1: 366 (1860, 1880). Rektor hade utfäst sig att giva sju av (skol-)ynglingarna nedsatt sedebetyg och att relegera den åttonde. Bergman Mark. 27 (1919). Östergren (1936: ur).
3) med avs. på sak: förvisa; numera bl. ngn gg, uppfattat ss. bildl. anv. av 2. Schroderus Os. 1: 280 (1635). (Vissa bokstäver) warda vtan orsack religerade och vtur A. b. c. stötte. Weise 117 (1697). Vidare har ju hela detta allmänviktiga ämne (dvs. bokföring) relegerats till ett fåtal specialskolor och -linjer. PedT 1941, s. 214.
-DOM ~dωm2. —
-STRAFF.
Spalt R 974 band 21, 1957