Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RELUKTABEL, adj.
Ordformer
(-luct-)
Etymologi
[till lat. reluctari, göra motstånd, kämpa emot, av re- (se RE-) o. luctari, brottas, spjärna emot m. m. — Jfr RELUKTANS]
(†) motståndskraftig l. stridsduglig l. dyl.? (Sv:s) Örlogs-flottas bringande uti et behörigt och reluctabelt tilstånd. HC11H 11: 115 (1697).

 

Spalt R 1004 band 21, 1957

Webbansvarig