Publicerad 1957 Lämna synpunkter REMEN, m. Etymologi [sannol. av lt. remen, rämen, ram o. d., av mlt. reme, ram; jfr mht. reme, t. rähm(e), ram; sidoform till RAM, sbst.1] (†) boktr. formram (se d. o. 1). Rudbeckius MemPubl. 23 a (1635). Spalt R 1029 band 22, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
