Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMITTENS, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. remittenz, eng. remittency, fr. rémittence; till REMITTENT, adj.]
(†) med. i fråga om feber(sjukdom): egenskapen att vara remitterande (se REMITTERA 2), förhållandet att tidtals ge med sig l. avtaga; äv. konkretare, om remittent feber. Först .. visade sig Febern som en Remittens. Ilmoni Sjukd. 3: 413 (1853). Bergman Folksj. 210 (1875).

 

Spalt R 1042 band 22, 1957

Webbansvarig