| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMITTENT re1mitän4t l. rem1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (tillf.) person som återsänder ngt; särsk.: person l. myndighet som återsänder ett ärende som han l. den erhållit på remiss (se REMISS, sbst.3 3 b α); jfr REMITTERA 3 (o. 4 b). SvD(A) 1933, nr 36, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) person som översänder pängar l. checkar o. d. till ngn l. till en plats (jfr 3); förr äv. om avsändare av brev; jfr REMITTERA 7. (Sv.) Remittent. .. (Fr.) Remetteur. Remettant. Nordforss (1805); möjl. till 3. SPF 1816, s. 271 (om avsändare av brev). Dalin (1855). 2NF (1915).
3) [specialfall av 2] (i fackspr.) person som (köper l. mottager o.) remitterar (se REMITTERA 7 a) växel; numera vanl. utan tanke på remittering: person till vilken växelsumman enl. växelns ordalydelse skall betalas, växeltagare. Schmedeman Just. 611 (1671). Vid .. vite och straff skal det ock vara Mäklarom aldeles förbudit, at låta ställa något Växel-bref .. på någor annars (namn), än rätta Remittentens. PH 3: 2206 (1745). På alla Börser uppträda .. importörerne .. såsom de egentliga vexelköparne (remittenterne). Rydqvist StatsekonBetr. 15 (1865). Vexel skall innehålla .. dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare, remittent). SFS 1880, nr 15, s. 1. Därs. 1932, s. 199.
Spalt R 1042 band 22, 1957