Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMONTOAR re1moŋtoa4r l. rem1-, äv. -ont-, l. -tω-, l. 01—, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-oar 1874 osv. -oir 1871—1925)
Etymologi
[jfr t. remontoir; av fr. remontoir, till remonter, ånyo gå upp, dra upp (ur) m. m. (se REMONTERA). — Jfr REMONTOARUR]
1) (i sht i fackspr.) anordning för uppdragning av (o. omställning av visarna på) fickur (o. armbandsur), bestående av en utanpå boetten (på fickur: i bygeln) anbragt vridbar knapp (med tillhörande mekanism); äv. om anordning med liknande utseende o. funktion på andra apparater (t. ex. stegräknare). Dalin (1871). Schweder HbUrmak. 10 (1874). 2BonnierKL 14: 148 (1948).
2) (numera föga br.) elliptiskt för: remontoarur. Björkman (1889). 2NF (1915).
Ssgr (till 1; i fackspr.): REMONTOAR-HJUL. i urvärk: hjul som kringvrides vid uppdragning medelst remontoar. BonnierKL 12: 189 (1928). —
-KNAPP, r. (mera tillf.) jfr remontoar 1. KatalNK 1903—04, s. 112 (på stegräknare). —
-KRONA. uppdragskrona; jfr -knapp. SFS 1916, s. 1395. —
-UPPDRAGNING~020. konkret; jfr remontoar 1 o. bygel-uppdragning. KatalIndUtstSthm 1897, s. 86.

 

Spalt R 1058 band 22, 1957

Webbansvarig