| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMONTÖR, m.; best. -en; pl. -er.
(†)
1) motsv. REMONTERA 2: man som ånyo monterar ngt. Slutligen komma .. (urboetterna, sedan de blivit utsirade och polerade) tillbaka till remontören, hvilken nu för sista gången insätter det åter hopfogade (ur-)verket. UB 6: 245 (1874). WoJ (1891).
2) motsv. REMONTERA 3: man (officer) som uppköper hästar för krigsmaktens behov, remontuppköpare. KrigVAH 1822, s. 58. En svensk remontör .. väntas .. till Petersburg för att uppköpa hästar. SD(L) 1901, nr 181, s. 2.
Spalt R 1058 band 22, 1957