Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENETT renät4, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(rain- 1834, 1871. rein- 1797—1871. ren- 1713 (: Renätt Äpplen) osv. rän- 1773. -aitter, pl. 1756. -et 1723. -ett (-ätt) 1713 (: Renätt Äpplen) osv. -ette 1751—1871. -etter, pl. 1723 osv.)
Etymologi
[jfr d. reinet(te), holl. renet, t. renette, eng. rennet; av fr. reinette, rainette; av omstritt urspr.; bl. a. uppfattat ss. identiskt med rainette, lövgroda, diminutivum till ä. fr. raine, groda (av lat. rana; jfr RANUNKEL), varvid namnet förklaras ha sin grund i likheten mellan fläckarna på vissa sorter av äpplet o. på vissa grodarter o. skrivningen med ei förklaras bero på anslutning till reine, drottning (jfr RENKLO)]
namn på vissa sena äpplen; numera sammanfattande benämning på en grupp av sena äppelsorter, kännetecknade av bl. a. ett fast fruktkött o. (i allm.) utpräglad smak o. ett korköverdrag över större l. mindre del av ytan (t. ex. Cox’ orange, Ribston, Belle de Boskoop, Blenheim). HovförtärSthm 1723 B, s. 886. Franske renetter. 2RARP 12: 691 (1741). Blenheims renett. HbTrädg. 3: 121 (1872). Heidenstam Dikt. 33 (1895). Dahl Pom. 1: 194 (1943). — jfr ANANAS-RENETT.
Ssgr: RENETT-ESSENS. (förr) Renettessens, en till konditorivaror använd blandning af ättiksyreamyleter, ättiksyreetyleter och valeriansyreetyleter. Cleve KemHlex. (1883). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-OLJA, r. l. f. (förr) en färglös, oljeliknande vätska med angenäm lukt, som gm destillation erhölls av smörsyra, alkohol o. svavelsyra. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-TRÄD. Eneroth Pom. 2: 95 (1866). —
-ÄPPLE. [jfr t. renettapfel] HovförtärSthm 1713, s. 1534.

 

Spalt R 1136 band 22, 1957

Webbansvarig