| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RENLIGHET re3nlig~he2t, r. l. f.; best. -en.
1) (†) frihet från främmande beståndsdelar l. föroreningar o. d.; jfr REN, adj. 1 o. 2. Polhem Bet. 1: 9 (1721; i fråga om mässing).
2) till RENLIG 1: egenskapen l. förhållandet att vara renlig; förr äv. liktydigt med: renhet (se d. o. 3); jfr 3. Tilsier[e] om renligheten kringom stade[n]. SthmÄmbB 1: 232 (1541). (Säll den) Som håller reenlighet för bästa bräm på kläder. Spegel TPar. 77 (1705). Vi skola .. se till, att renlighet, prydlighet och god ordning råda inomhus. LbFolksk. 193 (1890). Ett så enkelt hem hade jag aldrig sett, men av en pinsam renlighet. Martin Sett 109 (1933). — särsk.
a) (†) i uttr. hålla renlighet, hålla rent (på en plats l. i ett rum). G1R 13: 235 (1541). Hålla reenligheet för sina Hws och på Gatorna. SthmStadsord. 1: 142 (1661). HSH 31: 39 (1663).
b) (†) konkret, om sådant som är rent l. icke förorenat l. dyl. Aff enahanda lere gör .. (krukmakaren) bådhe the kaar som til reenligheet och så the som til oreenligheet tiena. SalWijsh. 15: 7 (öv. 1536; Apokr. 1921: tjäna rena syften).
3) till RENLIG 3, 4: egenskapen l. förhållandet att vara renlig; personlig hygien; stundom svårt att skilja från 2. (Ett kapitel om) Badh och Reenligheet. Schroderus Comenius s. 134 (1639); jfr 2. (Lärarna skola) holla .. (eleverna) til reenligheet i kläder och sina böckers handterande. KOF II. 1: 466 (1659). ”Renlighet är en god sak” — sa’ käringen, vände sin särk på julaftonen. Holmström Sa’ han 66 (1876). Såsom första regeln vid all sårbehandling gäller att iakttaga den omsorgsfullaste renlighet. Tingsten o. Hasselrot 84 (1902). Så stora var inte .. anspråken på renlighet i äldre dagar. .. Till och med bland kungliga personer var det klent med den personliga hygienen. Kulturen 1950, s. 22.
4) (†) till RENLIG 7: förhållandet att ett språk är i ett rent, oförvanskat, korrekt skick. Weise 113 (1697). Latinen, som i renlighet öwergår alla språken på jorden. Pfeif DeHabitu 108 (1713).
5) (†) till RENLIG 10: renhet, sexuell avhållsamhet, kyskhet, tukt. Leffwa vthi Kyskheet och Reenligheet. Schroderus Albert. 1: 191 (1638). Fernander Theatr. 183 (1695).
a) (†) till RENLIG 11 a: renhet (se d. o. 11); jfr b. Phrygius HimLif. 182 (1615). Hiertats renlighet är ganska täck för Gud. Kolmodin QvSp. 1: 693 (1732).
b) (i sht i vitter stil) till RENLIG 11 b: förhållandet att ngn brukar l. har den läggningen att vilja vara ren i sedligt l. moraliskt l. religiöst avseende o. d.; i ä. ex. stundom svårt att skilja från a. Renlighet i det politiska livet. Rydberg KultFörel. 4: 359 (1887). Moral och renlighet i äktenskapet. Hellström RedKav. 182 (1933). Renligheten i den vetenskapliga diskussionen. SvTeolKv. 1937, s. 403.
(2, 3, 6 b) -BEHOV. behov att vara renlig l. hålla sig ren. —
(2, 3, 6 b) -INTRESSE. jfr intresse 3, 4. Det är ett renlighetsintresse, att rättsvårdsdebatten föres öppet. —
-IVRANDE, p. adj. särsk. till 2, 3. Renlighetsivrande kvinnors rotborstar. Juel ProstD 272 (1933). —
(2, 3, 6 b) -IVRARE. —
(2, 3) -MEDEL. [jfr t. reinlichkeitsmittel] (†) medel att göra sig ren l. ngt rent. Verd. 1885, s. 259. VerdS 111: 28 (1903). —
(2, 3, 6 b) -MÄNNISKA. jfr -ivrare. Ordnings- och renlighetsmänniska med religiösa instinkter. Öberg Storstr. 17 (1910). —
(2) -POLIS. [jfr t. reinlichkeitspolizei] (†) eg. om avdelning av polismakten som har uppsikt över renhållningen i ett samhälle; anträffat bl. bildl., = renhållnings-hjon a. Andersson Verldsoms. 1: 192 (1853; om gamar). —
-SINNE. särsk. till 2, 3: sinne för renlighet. Atterbom Minn. 207 (1817). (Baden ha) väckt barnens renlighetssinne. AB 1889, nr 280, s. 2. —
Spalt R 1148 band 22, 1957