Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPA re3pa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. repa (i bet. 2); jfr d. rebe, nor. repe, isl. reipa, mlt. rēpen o. lt. reepen (i bet. 2); till REP, sbst.1]
1) motsv. REP, sbst.1 1: utföra ngt med rep ss. redskap o. d.
a) (i Finl.) surra fast (ngt) med rep, slå rep om (ngt) l. dyl. Bergroth FinlSv. 340 (1917). (På kälken) låg förningen från staden packad och repad. Mörne KlasK 81 (1923).
b) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) dra l. hala (ngt) i viss riktning med hjälp av rep. Att båten måste halas genom .. (forsarna) med rep, ”repas” förbi. 2SvKulturb. 3—4: 53 (1935).
c) avspärra l. inhägna (ngt) med rep; i förb. REPA IN o. motsv. ssg.
d) (tillf., skämts.) motsv. REP, sbst.1 1 a γ, med refl. obj.: hänga sig. Att repa sig det kallas ock / Att hänga sig i rep. Schönberg SVis. 1: 136 (1907).
2) (i skildring av ä. förh.) motsv. REP, sbst.1 3 (o. 4); med avs. på markområde: (eg. med rep) uppmäta (o. skifta). Leggia och repa Jordena på nytt öffuer alt landit. G1R 6: 263 (1529). Möller Jordbr. 201 (1881). HT 1941, s. 34 (återgivande bestämmelse i Äldre västgötalagen).
Särsk. förb.: REPA IN10 4. (tillf.) till 1 c: avspärra l. inhägna (ngt) med rep. Upsala(A) 1930, nr 114, s. 7. jfr inrepa. —
REPA TILL SIG10 4 0. (tillf.) till 1 b: hala till sig (ngt) med hjälp av rep. Ekström AfhFiska 27 (1845).
Avledn. (till 1 b): REPARE, sbst.1, m. (†) De som (vid vinterfiske) föra Rån, kallas Råkarlar; effter dem följa Repare, som handtera Råfällingarna. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). UpprFiskaren 60 (1847).
Ssg: repar-piga. (†) om kvinnlig medhjälpare vid vinterfiske, med uppgift att hala till sig den upptagna linan. Ekström AfhFiska 27 (1845).

 

Spalt R 1180 band 22, 1957

Webbansvarig