| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPARABEL re1para4bel l. rep1-, adj. -ble, -bla; adv. -T.
1) motsv. REPARERA 1: möjlig att reparera l. laga, reparerbar. PH 10: 646 (1776). Inkommen reparabel materiel skall, så snart ske kan, iståndsättas. SFS 1910, Bih. nr 21, s. 6.
2) motsv. REPARERA 3, om fel l. skada l. dyl.: möjlig att avhjälpa. En reparabel skada. VDAkt. 1735, nr 272.
3) motsv. REPARERA 5, om försummelse o. d.: möjlig att gottgöra l. sona o. d. Auerbach (1913). IllSvOrdb. (1955).
4) motsv. REPARERA 7, om handling l. förhållande av icke önskvärt slag: möjlig att reparera. Östergren (1936).
Spalt R 1186 band 22, 1957