| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPETITORISK re1petitω4risk l. rep1-, l. repet1– l. repe1t-, adj.; adv. -T.
1) (i vetenskapligt fackspr.) som utgör l. har karaktären av en upprepning, som upprepar sig, som sker på nytt l. upprepade gånger. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 10. (Gåendets) mycket oklara, rytmiskt repetitoriska beskaffenhet. Verd. 1891, s. 107. SvGymnFBok 25: 90 (1935).
2) som har karaktären av l. utgör en repetition l. repetitioner.
a) motsv. REPETITION 3. Med blott en veckotimmes undervisning (spolieras) möjligheten till repetitorisk sammanfattning av ämnet. TSvLärov. 1941, s. 93. Därs. 1951, s. 260.
b) motsv. REPETITION 5. Ett skickligt och träget repetitoriskt dirigentarbete. Samuelsson HALärovUpps. 526 (1952). —
Spalt R 1209 band 22, 1957