Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPUGNANT, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. repugnant, fr. répugnant; ytterst av lat. repugnans (gen. -antis), p. pr. av repugnare (se REPUGNERA)]
(†) som gör motstånd; motsträvig; stridig; äv.: motbjudande. Repugnant, (dvs.) motsträfvig, vidrig, motbjudande. Gynther ConvHlex. (1848). Begreppen .. (kunna till innehållet) sägas vara .. repugnanta .. eller motsatta (stridiga), d. ä. de skiljaktiga Begrepp, hvilka äro oförenliga. Afzelius Log. 12 (1859). Borelius Log. 13 (1863). Ekbohrn (1904). —

 

Spalt R 1266 band 22, 1957

Webbansvarig