Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESARE, sbst.3, m.; best. -en; pl. = (KyrkohÅ, Tempeus).
Ordformer
(äv. rees-. -ar c. 1620. -are 1539—1612. -aren, sg. best. c. 1620. -ere 1539)
Etymologi
[utvidgning av RESE, sbst. (sannol., åtminstone delvis, uppkommen gm utlösning ur pl. best. av d. o.)]
(†) = RESE, sbst. 1 (o. 2). I hedenskapen besåthe dwärger the befästninger och slott, som här vti rijkedh wore, och komme så the resere och jätter och drefue them ther ifrå. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 77 (1539). Tempeus Messenius 68 (1612). Visb. 1: 255, 265 (c. 1620).

 

Spalt R 1366 band 22, 1957

Webbansvarig