Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESIG, m.; pl. -er (G1R 9: 273 (1534), RA I. 1: 280 (1540)) l. -e (G1R 6: 44 (1529)).
Ordformer
(resig (-ee-) 1534 (: Resiger, pl.)—1555. reszeger, pl. 1534. räsige, pl. 1529)
Etymologi
[av mlt. (ēn) reisiger (pl. reisige), ryttare (motsv. mnl. reisige(r), ryttare, holl. reiziger, resande, resenär, (ä.) t. reisige(r), ryttare), substantivering av reisich (se RESIG, adj.1)]
(†) beriden soldat, ryttare; jfr RESIG, adj.1 1. Gode förstondige Räsige .. medt god Rostningh. G1R 6: 44 (1529). Ingen reesig heller foot knecht eller någon anner löös person. Därs. 25: 226 (1555). — Anm. Ordet kan i sg. o. i pl.-formen resige äv. uppfattas ss. adj. i substantivisk anv. (jfr RESIG, adj.1).

 

Spalt R 1410 band 22, 1957

Webbansvarig