Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESINÖS res1inø4s l. re1-, adj.
Ordformer
(förr äv. -eus)
Etymologi
[jfr t. resinös, eng. resinous, fr. résineux (f. -euse); ytterst av lat. resinosus, avledn. av resina (se RESIN)]
(i sht kem., numera föga br.) som liknar harts; hartsartad, hartsig. Wallerius Min. 417 (1747). Angustura barken håller både resineusa och gummeusa delar. VetAH 1792, s. 303. En egen vidrig nästan resinös lukt. Därs. 1820, s. 296. BotN 1858, s. 147. Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 1416 band 22, 1957

Webbansvarig