| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESONABEL re1sona4bel l. res1-, l. -ωn-, adj. -ble, -bla; -blare ((†) superl. -belst AOxenstierna 7: 706 (1632); -blest Modée HåkSmulgr. 22 (1738: den raisonableste Man)). adv. -T.
1) om person: förnuftig (se d. o. 2), klok o. besinningsfull; (förnuftigt) hovsam l. måttfull; ofta: mottaglig för skäl, som låter tala l. resonera med sig; medgörlig; äv. övergående i bet.: tillmötesgående l. välvillig l. hygglig l. vänlig o. d.; ngn gg äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt som tänkes i analogi med en person. Johan Berendts sadhe, att när hvar Ståthållare hanterar sine bönder särdeles, det de då äre raisonnablare, än när de komma alle ihopa. RP 9: 91 (1642). Fullmånan synes vilja vara mehr resonable (än nyet) emot höstnings folcket, besynnerligen mot slutet. Menlös Alm. 1738, s. 17. Mina cammerater (voro) så raisonable, at de lemnade mig (som låg sjuk) lika del med sig af det som i värckstaden förtjäntes. Dahlberg Lefn. 41 (c. 1755). Chineserne tilstå sjelfve, at de äro ovisse om sin äldsta Historia ..; de äro således raisonnablare, än les pretendus Esprits forts, som gerna sågo verldens älste Historicus Moses rögd utur vägen. Björnståhl Resa 1: 6 (1769). Det är resonnabelt folk, dessa kroater. Det finns ingen af dem, som inte skulle vara beredd att sälja sin själ för några silfverslantar! Lundegård Stormf. 160 (1893). Holmberg Leopold 1: 16 (1953).
2) med sakligt huvudord (jfr 1): som röjer l. vittnar om sunt förnuft l. besinning l. hovsamhet l. mottaglighet för skäl l. medgörlighet o. d.; förnuftig (se d. o. 2); äv.: skälig, rimlig, vettig; i sht förr äv. (om fred o. d.) övergående i bet.: anständig (se d. o. 2 b β), hederlig; äv. ss. adv. Tå .. (J. III) Ryssen på reisonable conditioner, the .. intagne fästningar inthet restituera wille. Gustaf II Adolf 526 (1629); jfr slutet. Det ähr raisonnabelt, att de så väll som alle andre underkasta segh aldeles K. M:tz villie. OxBr. 10: 312 (1631). Att E. M:ttz wederpartt sigh till ingen raisonabel fridh förstå wille. SBielke (1637) i HSH 7: 125. Herr Wallmark .. (har) i åtskilliga vetenskapliga verk visat sig ega både goda insigter och räsonnabla tankar. Sturzen-Becker SvSkönl. 42 (1845). Medicinalstyrelsen uppges ha tänkt sig en läkare på ungefär 20 platser (på de psykiatriska lasarettsavdelningarna), och det låter ju resonabelt. SocÅb. 1945, s. 101. Fackföreningen på platsen, som hela tiden intog en resonabel och förstående hållning. De Geer Bergsl. 77 (1951). — särsk. övergående i bet.: hygglig (se d. o. 3); försvarlig; skaplig; (ganska) bra; anständig (se d. o. 2 b α); dräglig; numera nästan bl. i fråga om pris l. kostnad (l. pänningbelopp o. d.). Een raisonable [pen]sion. Schück VittA 3: 301 (i handl. fr. 1668). Han (bör sälja) Glaset .. för ett skiäligt och raisonabelt pris. Stiernman Com. 3: 943 (1672). Hon had med en Nål / Sig stuckit i sin Hand ett raisonabelt hål. Runius (SVS) 2: 217 (c. 1712). Jag .. feck min Resa raisonabelt betalt. Polhem Invent. 20 (1729). Jag har ett ganska resonabelt godt öra för musik. Hagberg Shaksp. 1: 66 (1847). Denna .. vackra egendom (säljes) för 160.000 kronor och med resonabel utbetalning. SvD(B) 1927, nr 177, s. 11.
Spalt R 1447 band 22, 1957