| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESTAURATÖR res1ta͡ωratö4r l. räs1-, l. -a͡ur-, äv. (nästan bl. i bet. 3, men där ganska ofta) -or-, l. -œ4r, l. 0104 (räståratö´r Dalin), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (†) motsv. RESTAURERA I 1, = RESTAURATOR 1. ConvLex. 3: 477 (1825). Nyare botanikens fäder och restauratörer. BotN 1842, LitBih. s. 60. Geijer I. 1: 323 (1845).
2) motsv. RESTAURERA I 2: person som utför (l. låter utföra) restaureringen av ngt (t. ex. av en byggnad l. en tavla o. d.). ConvLex. 3: 477 (1825). Wennerberg Bref 2: 245 (1861). Norblad .. verkade .. som restauratör af gamla byggnader och bildverk. 2NF 37: 777 (1925).
3) (i sht i officiellt spr.) person som driver l. förestår restaurangrörelse l. annan matservering l. håller restauration l. svarar för förplägnaden vid en förenings fester; innehavare av l. föreståndare för en restaurang o. d., restauranginnehavare, restaurangchef, restaurangdirektör; jfr KÄLLAR-MÄSTARE, VÄRDSHUS-VÄRD. ConvLex. (1825). Vi intogo .. våra måltider på Frimurarekällaren, hvarest Wengberg var restauratör. Svanberg RedLefn. 332 (1882). Till (studentkårens) restauratör valdes kårövermarskalken, jur. stud. (N. N.). UNT 1925, nr 9183 A, s. 1. Restauratörernas bruttovinst å rusdrycksförsäljningen. 2SvUppslB 24: 775 (1952).
Spalt R 1507 band 22, 1957