Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESUPINERAD res1ɯpine4rad l. re1s- osv., i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Etymologi
[jfr ä. fr. résupiné; efter lat. resupinatus (se RESUPINAT)]
bot. om blomma l. blad: som intar ett omvänt läge (så att den morfologiska översidan blir vänd nedåt); äv. om fruktkropp hos vissa svampar: vars hymenium l. sporlager utbildats på fruktkroppens ovansida. 2NF 16: 934 (1911). VäxtLiv 3: 407 (1936).

 

Spalt R 1525 band 22, 1957

Webbansvarig