Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETABLISSEMANG, n.; best. -et.
Ordformer
(-ment)
Etymologi
[jfr t. retablissement; av fr. rétablissement, till rétablir (se RETABLERA)]
(†) vbalsbst. till RETABLERA: återställande l. återupprättande av ngt. At H.s Ma.t läte sig så troligen värda om den gemeene Tranqvillitätens retablissement. BrinkmArch. 2: 142 (1674). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1904). — särsk. till RETABLERA 2: återställande av ngns hälsa, tillfrisknande. Retablissementet var gemenligen långsammare än sjelfva sjukdomen. VetAH 1767, s. 330.

 

Spalt R 1544 band 22, 1958

Webbansvarig