| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RETORT retor4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Pl.-formen retorter har stundom uppfattats ss. en singularform, o. till denna form har bildats pl. retortrar retor4trar. TT 1894, K. s. 33. Östergren (1936).
urspr. o. eg.: destillerkärl av glas (l. lergods l. metall) som utgöres av en rundad, klot- l. kägelformig behållare med en jämförelsevis lång o. smal hals som är krökt snett nedåt; numera ofta allmännare, om skilda slag av destillerkärl av material o. med en utformning o. storlek som avpassats efter användningen (se särsk. a o. b). Stöt .. (bärnsten) måtteligha, och lägg thet stötta pulffret i en Retortt. Forsius Min. 167 (c. 1613). En retorte och bränvinspanna drifver / Then bästa kraften först. Kolmodin QvSp. 1: 390 (1732). Destillationen (av en lösning) tillgår sålunda, att vätskan uppvärmes i en retort och den bildade gasen förtätas i ett afkyldt förlag. Holmström Naturl. 1: 34 (1888). Hallström Händ. 58 (1927). — jfr GLAS-, JÄRN-, KOPPAR-, LER-, PLÅT-, PORSLINS-, STEN-RETORT m. fl. — särsk.
a) om större destillerkärl (av järn l. eldfast lera o. d.) för användning vid torrdestillering, t. ex. av kol (vid gas- o. koksframställning i gasvärk) l. av ved (vid framställning av träkol l. tjära o. d.). Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 163 (vid gasvärk). Den i träättikfabrikerna brukliga (metoden) att torrdestillera veden i liggande eller stående retortrar af järnplåt. TT 1894, K. s. 33. Destillationen (av stenkol för framställning av lys- o. bränslegas) sker i slutna retorter af chamott, inmurade i ugnar af samma ämne. SthmBelysn. 45 (1903). TT 1940, AutMot. s. 86. — jfr GAS-, GASVÄRKS-, KOLNINGS-, VAGN-RETORT.
b) (i sht om ä. förh.) om större kärl använda vid utvinning av vissa ämnen (t. ex. kvicksilver, zink, svavel, järn) ur malmer o. d. gm destillering (l. en liknande procedur). Qwicksilfwer .. mehrendels brytes i Röd Sten som en zinnober .., hwilken dhe utaf en retort i kalt watn drifwa öfwer Elden med osläkt kalk och järn. Hiärne Berghl. 449 (1687). Retort kallas sådane .. vid bergverken brukelige käril, hvarutur de uti elden flyktige metaller och mineralier kunna, med täckt hetta, drifvas utur deras malmer, såsom qvicksilfver, zink, arsenik-regulus, svafvel, realgar, med mycket mera. Rinman (1789). — jfr SVAVEL-RETORT.
(a) -HUS. [jfr d. retorthus, eng. retort-house] hus för retortugn(ar) vid ett gasvärk. TT 1888, s. 40. —
(a) -KOL. [jfr t. retortenkohle, eng. retort carbon] ett slags kol som avsätter sig i ett fast, tätt lager på innerväggarna i en retort l. kammarugn vid framställning av lysgas, använt t. ex. till kolspetsar i elektriska båglampor o. till elektroder, retortgrafit. WoL 278 (1885). —
-KULA, r. l. f. den kulformiga delen (behållaren) av en retort; motsatt: retorthals. VetAH 1754, s. 54. —
-UGN. [jfr t. retortenofen] ugn med inbyggda retorter; särsk. till a. Pasch ÅrsbVetA 1835, s. 57 (för lysgastillvärkning). TT 1940, Allm. s. 423 (för kolning av ved). —
-ÅTERSTOD~002, äv. ~200. återstod (destillat, residuum) av det destillerade ämnet, som efter destilleringen finns kvar i retorten. SDS 1895, nr 419, s. 1.
B (†): RETORTER-GLAS. [jfr eng. retort glass] glasretort. OrdnLilleTull. 1658, s. D 2 b. Stiernman Com. 4: 750 (1687).
Spalt R 1566 band 22, 1958