Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETRAKTIL ret1rakti4l l. re1-, adj.
Ordformer
(förr äv. -act-)
Etymologi
[jfr t. retraktil, eng. retractile, fr. rétractile; till p. pf.-stammen av lat. retrahere (se RETRAHERA)]
zool. om kroppsdel, t. ex. klo: som kan dragas in, indragbar. VetAH 1818, s. 93. Klorna (hos kattdjuren äro) skarpa, helt retraktila. Nilsson Fauna 1: 102 (1847). 2NF 32: 910 (1921). —
Avledn.: RETRAKTILITET, r. l. f. [jfr eng. retractility, fr. rétractilité] zool. egenskapen l. förhållandet att vara retraktil. Lilljeborg Däggdj. 462 (1871).

 

Spalt R 1569 band 22, 1958

Webbansvarig