| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REUMATISK rä͡ɯma4tisk l. räv-, äv. röm- l. röjm-, förr äv. RYMATISK, adj. -are (gradf. dock föga br., Östergren (1936)). adv. -T.
som utgöres av l. beror på l. har samband med l. har avseende på reumatism; om person: som lider av reumatism; äv. om kroppsdel o. d. Reumatiska sjukdomar. VetAH 1755, s. 286. Constapeln .. nödgades för Rheumatiske plågor läggas til sängs. Landell Bligh 43 (1795). Rheumatisk värk i vänstra höftleden. TLäk. 1832, s. 21. Mina reumatiska leder. Wilhelm Dvärg. 155 (1922). En försöksdispensär för reumatiskt sjuka. Reuma 1952, nr 2, s. 10. — särsk. [jfr t. rheumatisches fieber, eng. rheumatic fever] med. i uttr. reumatisk feber, akut förlöpande reumatisk sjukdom åtföljd av (oftast hög) feber samt (från led till led flygande) värk i (o. oftast häftigt ömmande svullnad av) lederna, akut ledgångsreumatism; förr äv. allmännare, om anfall av reumatism, åtföljt av feber. VetAH 1780, s. 72. Collin Ordl. (1847). NFMånKr. 1938, s. 466.
Anm. I folkligt språk användas stundom äv. sådana former som rematisk o. rövmatisk samt sådana (folketymologiska) ombildningar som ryggmatisk, romantisk, aromatisk; jfr Landsm. VI. 5: 28 (1888).
Spalt R 1594 band 22, 1958