Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REVIDER rev1ide4r l. re1-, n.; best. -et; pl. =.
i sht boktr. korrektur- (ark); numera bl. dels om det sista korrektur som läses (av författare o. d.), dels (o. i fackmässigt spr. bl.) om avdrag av ett ark som läses (av tryckeriets personal) omedelbart före tryckningen för att kontrollera att alla rättelser införts korrekt o. att inga typer äro söndriga o. d. (i sht om dylikt avdrag som framställts i den press där upplagan skall tryckas o. som läses under den tid som tryckaren behöver för tillriktningen, pressrevider); äv. abstraktare: reviderläsning; jfr REVISIE. Läsa revider (på ngt), läsa igenom ett revider (av ngt) för att rätta eventuella fel. Läsa (ngt) i revider. GHT 1860, nr 40, s. 3 (i bild). Sedan få vi (dvs. författarna) läsa revider innan tryckningen. Strindberg Brev 2: 141 (1880). Vetterlund StDikt. 44 (1901; i bet.: korrektur). Revideren läses av sätterifaktorn eller särskild reviderläsare. NordBoktrK 1909, s. 140. I revideret visar det sig ofta, att när en rad måst sättas om på grund av en felaktig bokstav, så har i stället ett annat fel insmugit sig på raden. Bjurman 3Statsm. 234 (1935). — jfr EFTER-, PRESS-REVIDER.
-LÄSNING. genomläsning av revider(ark) för rättande av däri förekommande fel. TySvOrdb. 1935 (1932).
B (†): REVIDERS-ARK, -EXEMPLAR, se A.
Spalt R 1649 band 22, 1958