Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RHEN- re3n~ l. (numera företrädesvis i ssgn REN-VIN) REN- re3n~, förr äv. RHEIN- l. RIN-.
Ordformer
(rhein- (rein-) 1543 (: Reingraffwen)1815 (: rheinlax). rhen- (ren-, -ee-) 1556 (: rengreffven) osv. rin- (-ij-) 1543 (: Ringraffuen)c. 1580 (: rijngreffve))
Etymologi
[av namnet på den västeuropeiska (tyska) floden RHEN (mlt. o. mht. Rīn, t. Rhein, mnl. o. holl. Rijn, lat. Rhenus). — Jfr RHENIUM, RHENSK]
ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som tillhör l. är utmärkande för l. stammar från (trakterna omkring) floden Rhen.
Ssgr: RHEN-FRANKISKA, r. l. f. [jfr t. rheinfränkisch] språkv. om den frankiska (se frankisk I 1) dialekten vid mellersta Rhen. NF 5: 42 (1881). Rooth TySprH 39 (1938).
-FÖRBUND(ET). [jfr t. rheinbund] hist.
1) förbund 1658—67 mellan vissa tyska furstar i Rhenländerna o. konungen av Sverige m. fl., avseende att upprätthålla Westfaliska freden. Dittmar VerldH 2: 190 (1854).
2) förbund 1806—14 under Napoleon I:s överinseende mellan tyska stater bl. a. vid Rhen, gm vars upprättande Tyska riket upplöstes. LbGeogr. 84 (1810).
-GREVE. [efter t. rheingraf] (om ä. förh.) (titel för) tysk furste som härskade över Rheingau l. (i senare tid) över (Rheingau o.) de närmaste områdena väster om Rhen. G1R 15: 547 (1543). Fryxell Ber. 6: 179 (1833).
-LAND(ET); pl. -länderna. [efter t. Rheinland resp. Rheinlande, pl.] i sg. o. pl. (nästan bl. best.), om den del av Tyskland som ligger kring Rhen; särsk. (intill 1946) om provins i Preussen, belägen kring Rhen o. i väster gränsande till Luxemburg, Belgien o. Holland. Westee (1842). 2SvUppslB 23: 1299 (1952).
-LAX. [jfr t. rheinlachs] lax l. laxöring som förekommer l. fångas i Rhen (l. dess flodsystem). Synnerberg 2: 60 (1815). Dalin (1855).
-LÄNDARE, se d. o. —
-LÄNDSK. [jfr t. rheinländisch] som förekommer i l. stammar från l. har avseende på Rhenlandet. Rålamb 8: 3 (1691). Den rhenländska l. preussiska foten .. är lika med 0,31385 m. NF 5: 111 (1881). De rhenländska gymnasierna. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 315 (1900).
-POKAL. (numera bl. tillf.) innehållande rhenvin. Stagnelius (SVS) 3: 19 (1814).
-VIN, se d. o.

 

Spalt R 1699 band 22, 1958

Webbansvarig