| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIDDERSKAP rid3er~ska2p, äv. (numera bl. i bet. 1 b, mera tillf.) RIDDARSKAP rid3ar~ska2p, n. (G1R 1: 27 (1521) osv.) ((†) m. RARP 8: 235 (1660)); best. -et (ss. m. -en).
1) abstr., om ställning l. värdighet.
a) motsv. RIDDARE 2; dels (om ä. förh.): egenskap av l. ställning ss. riddare, riddarvärdighet, dels allmännare, övergående i bet.: adelskap, adel (se d. o. 1 b); i sistnämnda anv. numera nästan bl. (mera tillf.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 3, i uttr. av (gammalt) ridderskap. Muræus Arndt 1: 304 (1647). Härkomst, förtjenst och ållder banade vägen till Riddarskap. Botin Utk. 317 (1761). (Don Quijotes) vandrande Ridderskap. Stiernstolpe DQ 1: 122 (1818); jfr RIDDARE 2 b. (Wolfram von Eschenbach) satte .. ett vida högre värde på sitt ridderskap än på sin diktning. Bååth WagnerS 4: 23 (1908). De förnäma Probstarna, av gammalt ridderskap, gammal adel. Stiernstedt Bank. 438 (1947).
b) (numera bl. i formen riddarskap) (numera bl. mera tillf.) motsv. RIDDARE 3: riddarvärdighet. Ernåendet såväl till ridderskap som commenderier. 2RARP 18: 350 (1751). Prosten Palms riddarskap. Tegnér (WB) 3: 352 (1818).
2) (i sht i vitter stil) motsv. RIDDARE 2, 3, 8, abstr., sammanfattande, om för en riddare utmärkande (andliga) egenskaper; särsk. om tapperhet l. ridderlighet l. ädelmod o. d.; förr äv. i uttr. bruka l. öva (ett gott) ridderskap, kämpa i det godas tjänst o. d., vinna ridderskap, förvärva krigisk färdighet. Ath tu .. brukar it gott ridderscap. 1Tim. 1: 18 (NT 1526; Luther: das du .. vbist eyne gutte ritterschafft; Vulg.: ut milites .. bonam militiam; Bib. 1917: strida den goda striden). Man wenter aff tigh intet synnerlighit Ridderskap meer. Balck Ridd. G 3 b (1599). Schroderus Liv. 385 (1626: winna). FörordnRiddO 1748, s. F 1 a (: öfva). Ridderskap i tänkesätt. Atterbom Minnest. 1: 331 (1844). Det slaget av ridderskap kan jag ej uppskatta, det närmar sig både översitteri och rovriddarseder. Östergren (1936).
3) sammanfattande benämning på samtliga riddare (l. högre adelsmän) vid en viss tid l. i ett visst land o. d.
a) motsv. RIDDARE 2; dels om riddarnas samhällsklass under medeltiden o. början av nya tiden (stundom äv. med inbegrepp av väpnare), dels om (i sht den högre) adeln under senare tid; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) i uttr. ridderskap(et) och adel(n), ss. beteckning för adel(n) i dess helhet (både hög- o. lågadel), särsk. (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) i dess egenskap av riddarhusets (se RIDDARHUS 2) beslutande organ, i fråga om förh. före representationsreformen 1866 äv. i dess egenskap av riksdagsstånd. Baade kyrkian oc Ridderskapit. G1R 1: 27 (1521). Ridderskapet och meniga adelen. OPetri 1: 509 (1528). Riddarskapet — en egentlig profession eller skrå .. för dem, som uteslutande helgade sig åt krigslefnaden. Geijer I. 1: 24 (1818). Anförandena (på riddarhuset) börjades alltid med orden: ”Högvälborne herr grefve .. och landtmarskalk, höglofliga ridderskap och adel.” De Geer Minn. 1: 57 (1892). Detta specimen af det vandrande ridderskapet. Hagberg Pérez Galdós DPerf. 17 (1893; om ädel stråtrövare); jfr RIDDARE 2 b. Det äventyrslystna ridderskapet i Europa och det maktlystna påvedömet i Rom. Funch Resk. 33 (1928; om ä. förh.).
b) (numera bl. tillf.) motsv. RIDDARE 2 a, = RIDDAR-ORDEN 1. Et Ridderskap .., som af sin dräkt kallades Korsherrar och Svärdbröder. Dalin Hist. 2: 183 (1750).
d) (†) motsv. RIDDARE 6, om riddarståndet i det forntida Rom. Schroderus Sleid. 82 (1610). Ridderskapet .. utgjorde Roms andra stånd. Norrmann Eschenbg 2: 262 (1818).
e) (mera tillf.) bildl., motsv. RIDDARE 8. Ett Motorfolkets ridderskap (har) bildats i Danmark. Östergren (cit. fr. 1935).
(3 a) -KÖK. kök vari maten lagades åt adelns representanter vid stor festlighet på kungl. slottet. HovförtärSthm 1680 A, s. 565. —
(3 a) -PRYDNAD. prydnad som anstår (medlem av) riddarståndet; anträffat bl. oeg., om prydnad (bälte) som utmärker innehavare av hög militär ställning under antiken. Schroderus Os. 1: 515 (1635). —
Spalt R 1769 band 22, 1958