Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIDIKYL rid1iky4l l. ri1-, l. -yl4, adj.; adv. -T.
Ordformer
(redi- 1794. ridi- 1716 osv. -cul 1716—1811. -cule 1769—1868. -kyl 1809 osv.)
Etymologi
[liksom nor. ridikyl av fr. ridicule, av lat. ridiculus, till ridere, skratta]
(numera bl. tillf.) löjlig, löjeväckande; narraktig. Swedberg Schibb. 296 (1716). Det (kan) ej mer .. anses för ridicult att plocka insecter. PForsskål (1754) hos Linné Bref I. 6: 115. I min mun blef det sublima ridikylt, det fina smekande barockt, det stora, det höga simpelt. Ahrenberg Öst. 83 (1890). 2SvUppslB (1952). —

 

Spalt R 1772 band 22, 1958

Webbansvarig