Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIGODON rig1odoŋ4 l. ri1– l. RIGAUDON -odoŋ4, l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, r. l. m.; best. (tillf.) -en.
Ordformer
(rega- 1782. riga- 1696. rigau- 1783 osv. rigo- 1799 osv.)
Etymologi
[jfr t. rigaudon, rigodon, eng. rigadoon; av fr. rigaudon, sannol. till RIGAUD, namn på en fransk dansmästare på 1500-talet, som skall ha uppfunnit ett för dansen utmärkande steg]
(om ä. förh.) dans. o. mus. från södra Frankrike stammande livlig pardans i jämn taktart; äv. om musik l. melodi till denna dans l. om sång till sådan (l. liknande) melodi. SvTMusF 1930, s. 71 (1696; om musik). 2SvUppslB (1952). — särsk. (numera bl. tillf.) om danssteg utmärkande för dansen rigodon. Andersson (1845, 1857).
Ssgr: A: RIGODON-ARIA. (om ä. förh.) mus. aria på melodi som utgör (l. liknar) en rigodon. Bauck 1Musikl. 2: 120 (1871). —
-STEG. (-dons- 1783) [jfr fr. pas de rigaudon] Walcke Dansk. 1: A 3 b (1783).
B (†): RIGODONS-STEG, se A.

 

Spalt R 1782 band 22, 1958

Webbansvarig