| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKSBANK rik3s~baŋ2k, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
statlig centralbank; i fråga om sv. förh. om den (tidigare under ständernas överinseende, numera under riksdagens förvaltning stående) bank som (grundades med statlig oktroj av J. Palmstruch 1656 o. som) övertogs av rikets ständer 1668 (under ståndsrepresentationens tid vanl. kallad: riksens ständers bank); äv. om byggnad l. kontor för sådan bank. Zettersten AnmMynt 130 (1771). Riksbanken eller Rikets Ständers Bank. Åstrand (1855). Riksbanken förblifver under riksdagens egen garanti och vård. SFS 1874, nr 70, s. 1. Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt vid afdelningskontor inom riket. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 22, s. 28. De utländska riksbankernas ledning. SDS 1900, nr 143, s. 2. Riksbanken, sedd från Vasabron. SvUppslB 22: 1060 (1935).
-CHEF. (-bank- 1947. -banks- 1913 osv.) chef för riksbank; i fråga om sv. förh. om dylik chef som utövar den omedelbara ledningen av riksbankens värksamhet (o. som utses inom bankofullmäktige). BtRiksdP 1913, 5: nr 18, s. 2. UNT 1931, nr 10873, s. 1 (om tyska förh.). (Bankofullmäktige utse) inom sin krets .. riksbankschef samt inom el. utom sin krets v. riksbankschef. 2SvUppslB 28: 503 (1954). —
-DALER. [jfr d. rigsbankdaler] (om ä. danska förh.) av danska riksbanken utgivet mynt gällande en halv speciedaler; äv. om myntenhet med sådant värde. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 29 (1854). 1813 infördes (i Danmark) riksbanksdalern. NF 11: 590 (1887). —
-ETTA. (om ä. förh., numera knappast br.) riksbankssedel gällande en krona; jfr pappers-etta. SAOB E 762 (1922). —
-FEMMA. (numera bl. tillf.) jfr -sedel o. femma 2 b. De allra nyaste riksbanksfemmorna med grön baksida. SöndN 1879, s. 170. —
-FOND. särsk. (i fackspr.) ss. sammanfattande benämning på riksbankens grundfond o. en under riksbankens förvaltning stående fond för utlämnande av avbetalningslån (avbetalningslånefonden); i sht i sg. best. BtRiksdP 1938, 6: nr 209, s. 5. —
-FULLMÄKTIG~020. (-bank- 1893. -banks- 1904 osv.) var o. en av de (av riksdagen o. K. Maj:t utsedda) fullmäktige (se fullmäktig II) som ha till uppgift att sköta förvaltningen av Sveriges riksbank, bankofullmäktig. EkonS 1: 333 (1893). SvStatskal. 1944, s. 149. —
-GULD. (mera tillf.) guld (se d. o. 1 e) som riksbank äger; jfr guld-reserv. Sjöberg Kris. 56 (1926). —
-LAG, r. l. f. l. m. (-bank- 1902. -banks- 1900 osv.) lag rörande riksbanks värksamhet o. styrelse o. d. SDS 1900, nr 143, s. 2. —
-MONOPOL. (-bank- 1902) monopol (på utgivning av sedlar) som tillkommer riksbank. EkonS 2: 686 (1902). —
-RAPPORT. rapport (rörande ekonomiska förhållanden) avgiven av riksbank; jfr bank-rapport. Upsala(A) 1919, nr 71, s. 3. —
-SEDEL. (-bank- 1905. -banks- 1859 osv.) av riksbank utgiven sedel; jfr -etta, -femma, -tia. SFS 1859, nr 4, s. 1. —
Spalt R 1895 band 22, 1958