| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIMFROST rim3~fros2t, r. l. f. (l. m.) (Rudbeck Atl. 2: 472 (1689) osv.) ((†) n. SalWijsh. 16: 29 (öv. 1536), GT 1787, nr 124, s. 3); best. -en (ss. n. -et); pl. (†) -er (Ödmann ÅmVetA 1797, s. 15 (i bet. 2 slutet)).
1) om frost (se d. o. 1) åtföljd av bildning av rimfrost (i bet. 2); ofta svårt att skilja från 2. Det har varit rimfrost i natt. Herlicius Alm. 1638, s. 36. När Boskapen går sent vte om Hösten tils rimfrost blifver, och sedan therpå äter dunkigt Foder, bekomma the Hosta. Aken Reseap. 245 (1746).
2) om beläggning l. avlagring av små, lätta iskristaller (liknande nålar, fjädrar, fiskfjäll o. d.), som avsättas (ur vattenånga i dimfri luft) på olika (i sht vågräta) ytor l. föremål vilka avkylts under fryspunkten gm utstrålning; äv. (numera i sht i icke fackmässigt spr.) om liknande avlagring som bildas vid dimma o. köldgrader på kalla föremål l. ytor (t. ex. träd, husväggar), dimfrost. Een otacsamlig menniskios håpp scal förgåtz såsom itt rijmfrost om wintren. SalWijsh. 16: 29 (öv. 1536). Regnet wederqwecker rötterna, daggen blomsteren, rimfrost bladen. Muræus Arndt 4: 38 (1648). Då daggbildning äger rum vid köldgrader (under 0°), antager den formen af rimfrost. Hagman FysGeogr. 179 (1903). Rimfrost .. uppkommer dels genom vattenångans kondensering på föremål, som afkylas genom värmeutstrålning .., dels genom utfällning af dimma eller öfverkylda vattendroppar på kalla föremål. 2NF (1915). För några veckor sen .. blommade björkarna vita och rosiga av rimfrost. Selander MarkMänn. 139 (1937). Siwertz Pagoden 231 (1954). — jfr NATT-RIMFROST. — särsk. (†) i pl., om de kristaller l. korn varav rimfrost består. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 15.
3) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 2, om ngt som liknar (en beläggning av) rimfrost; särsk.
a) om grå l. vita huvudhår på en (gammal) människa. Qvalen och åren, på de glänsande / Svarta lockarne, stänka sin rimfrost. SP 1789, nr 2, s. 2. Liljestråle Fid. 109 (1797). Snart tidens rimfrost glimmar i mitt hår. Stagnelius (SVS) 4: 13 (c. 1815). I det svarta håret hade hösten redan strött sin rimfrost. Carlén Skuggsp. 1: 422 (1861, 1865). Hildebrand i 3SAH 10: 67 (1895).
b) (numera bl. tillf.) med ordlekande anspelning på RIM, sbst.2, om (kylig o. småskuren, men formellt talangfull) poesi. Enligt kon Ödumblas diet / Man trakterar med rimfrost vår allmänhet, / Den frost, som kring skaldernas läppar rimmar / I deras så kallade skaldetimmar. Sjöberg (SVS) 2: 68 (c. 1827). Rimfrost. Hellberg (1838; broschyrtitel). Atterbom Siare VI. 2: 103 (1855).
(1, 2) -DAG. dag med rimfrost; dag då marken l. träden o. d. är(o) betäckt(a) med rimfrost. VetAH 1779, s. 97. —
-GALLER, n. (tillf.) bildl. Ett tunt rimfrostgaller växte fram på fönsterna. Östenson Räikkönen Svinhufv. 50 (1929). —
-GLITTRANDE, p. adj. särsk. (tillf.) bildl. (motsv. rimfrost 3 a), om hår l. skägg. Stagnelius (SVS) 3: 95 (1817). —
-SKIMRANDE, p. adj.
1) (i sht i vitter stil) betäckt med ett (skimrande) lager av rimfrost. Rimfrostskimrande björkar. BEMalmström 6: 18 (c. 1850).
2) (tillf.) som har samma skimmer l. glans som rimfrost. Wilhelm Tall. 171 (1919; om skulpturer av marmor). —
RIMFROSTAD, p. adj. (†) till 2: rimfrostbeklädd, rimfrostig. En rimfrostad blomma. Ling As. 596 (1833). SvTyHlex. (1872). —
RIMFROSTIG, adj. [jfr d. rimfrostig]
1) (†) till 1, 2, om årstid: som (ofta) har rimfrost, som karakteriseras av rimfrost. Den obeqwemma, kalla och Rimfrostiga wintren. VDAkt. 1689, nr 106.
2) (i sht i vitter stil) till 2: beklädd l. betäckt med rimfrost. Linc. (1640). Rimfråstigt och daggigt gräs. Broocman Hush. 3: 41 (1736). Väldiga, rimfrostiga hängbjörkar. Hedberg Fria 46 (1933).
3) (numera föga br.) i bildl. anv. av 2 (motsv. rimfrost 3 a), om hår o. d.: grå, grånad, vit (på grund av ålder); jfr rimmig 3. Ert gamla rimfråstiga hår. Lindahl Tanckef. 13 (1740). Scholander I. 2: 90 (c. 1870).
Spalt R 2006 band 22, 1958