Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RINGBLOMSTER riŋ3~blom2ster, stundom -ω-, l. (numera knappast br.) RINGEBLOMSTER riŋ3e~, l. RINGLABLOMSTER riŋ3la~, n.; best. -blomstret; pl. =; pl. best. -blomstren (Haartman) l. -blomsterna.
Ordformer
(ring- 1876—1936. ringe- 1765. ringla- 1917)
Etymologi
[av RING, sbst.1, o. BLOMSTER; för formen ringlablomster jfr de etymologiska upplysningarna under RINGBLOMMA]
(numera föga br.) = RINGBLOMMA 1. Vallmoge- och Ringeblomstren äro .. litet rogifvande. Haartman Sjukd. 349 (1765). Svensson Kulturv. 566 (1893; om släktet Calendula Lin.). Östergren (1936).

 

Spalt R 2090 band 22, 1958

Webbansvarig