| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RINGE riŋ3e2, äv. RING riŋ4, sbst.5, n.; best. -et.
(tillf.) ringanordning, ringledning(sknapp). Han tryckte på ringet, och om två minuter syntes Karin, något yrvaken. Strindberg Takl. 188 (1907).
Spalt R 2090 band 22, 1958