Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RINGROS riŋ3~rω2s, äv. RINGEROS riŋ3e~, förr äv. RINGELIROS, r. l. f.; best. -en; pl. -or.
Ordformer
(ring- 1901 osv. ringe- 1896—1928. ringeli- 1852)
Etymologi
[av RING, sbst.1, o. ROS, sbst.1; för formen ringeliros jfr sv. dial. ringelros, ringeliblomma, o. lt. ringelroos, t. ringelrose samt de etymologiska upplysningarna under RINGBLOMMA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Calendula officinalis Lin., ringblomma. Knös Elfv. 109 (1852). (I täppan) är plats för bin, ringrosor, liljor. TT 1901, Ark. s. 41. 2NF 38: 14 (1925).

 

Spalt R 2098 band 22, 1958

Webbansvarig