Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RINKBLÄSTER l. RINKEBLÄSTER, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(rink- 1788. rinke- 1772—1789)
Etymologi
[förleden är sannol. RINKA, v. (i bet. 2); senare leden är BLÄSTER (i bet. 2); anledningen till benämningen är sannol. stånggångens gungande rörelser]
(†) bläster som är så anordnad, att kraft överföres från ett vattenhjul till bälgar l. pustar medelst vev, stånggång o. vinkarmar. Rinman Jernförädl. 308 (1772). Dens. (1789).

 

Spalt R 2099 band 22, 1958

Webbansvarig