| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RISSEL ris4el, sbst.1, n.; best. -sslet.
1) motsv. RISSLA, v.1 1: plaskande; porlande; sus; rassel. Den lilla bäckens entoniga rissel och rassel. Grebst Grängesbg 95 (1908).
2) motsv. RISSLA, v.1 2: prassel; skrammel; slammer. Risslet af kvistar som bräcktes. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 40 (1910). Kranars rissel och släggors klang. Hedenvind-Eriksson EliVåg. 47 (1914). Av det dova risslet i stortopparna tecknar det sig till blåsande och oväder. Moberg Rid 251 (1941). Lådor ramlade, tanter tasslade, det var rissel och vissel. Sjöman Lekt. 415 (1948).
Spalt R 2159 band 22, 1958