Publicerad 1958 Lämna synpunkter RISTEL ris3tel2, r.; best. -n; pl. ristlar. Etymologi [sv. dial. ristel; jfr nor. (dial.) ristel, isl. ristill, båda med bet.: rist på plog; avledn. av stammen i RISTA, v.2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = RIST, sbst.2 3. Västerb. 1934, s. 20. Spalt R 2181 band 22, 1958 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
