ritare | SAOB

Publicerad 1958

RITARE ri3tare2, om person m.||(ig.), om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Etymologi

[vbalsbst. till RITA, v.2]

a) (numera bl. tillf.) person som ristar; förr äv. om runristare. Lagerbring 1Hist. 2: 811 (1773). Liljegren Runl. 30 (1832).

b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på dragjärn: den arm med vilken linje ristas. Rig 1933, s. 34.

2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. RITA, v.2 I 3 a: glasgravör. Seitz Glas. 109 (cit. fr. 1762). — jfr GLAS-RITARE.

3) (†) motsv. RITA, v.2 I 4: person som utförde vissa slags utsirningar av tyg (gm uppruggning av tygytan med en järnspets l. gm bortklippning av luggen på oskuren sammet). Betalt åt Rijtaren som hafwer rijtat 2 border på Öfwerkiortelen. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 189 (fr. orig.: fischeur). Därs. 211 (fr. orig.: siseleur).

4) motsv. RITA, v.2 I 5: person som ritar; tecknare; utom i b samt ss. senare led i vissa ssgr numera företrädesvis om person som yrkesmässigt utför kart- l. mönsterritning o. d.; i sht förr särsk. om person med uppgift att (på uppdrag av ämbetsvärk) rita av fornlämningar o. d. Fornv. 1910, s. 162 (1671). Att Rijtarne alle sigillen strax in under (avskrifter av pergamentbrev) rijta kunne. Schück VittA 2: 43 (i handl. fr. 1673). Ritare (i antikvitetsarkivet). Hr. Jacob Wendelius. Henel 1729 127 (1730). Hr Miller är Ritare, Målare, Graveur och Botanist. Björnståhl Resa 2: 182 (1775). SFS 1923, s. 622 (om kartritare). — jfr GLÖD-, KARIKATYR-, KART-, KONST-, LANDSKAPS-, MÖNSTER-, ORNAMENT(S)-, PERSPEKTIV-, PORTRÄTT-RITARE m. fl. — särsk.

a) (†) = RIT-MÄSTARE, sbst.1 1. Språkmästaren och ritaren vid Upsala academie. Annerstedt UUH Bih. 3: 196 (i handl. fr. 1731).

b) (fullt br.) motsv. RITA, v.2 I 5 c; särsk. om befattningshavare som yrkesmässigt utför konstruktionsritningar o. d. AdrKalSthm 1864, Kal. s. 63 (vid Kungl. Telegrafstyrelsen). SFS 1920, s. 604 (vid Kungl. Telegrafvärket, Statens järnvägar o. Statens vattenfallsvärk). — jfr BYGGNADS-, MÖBEL-, VÄRKTYGS-RITARE.

5) (numera bl. ngn gg, nästan bl. i skildring av ä. förh.) motsv. RITA, v.2 I 6: person som målar; jfr RITAR-BOK 2, -GESÄLL, -LÄRLING, -VETENSKAP, -VÄRKSTAD o. GLAS-, PORSLINS-RITARE.

6) (†) motsv. RITA, v.2 I 7: person som skriver l. författar, författare. Skriften .. skal vara en Medlare emillan ritaren och läsaren. JBureus (1641) hos Lindroth Bureus 125.

Ssgr (i allm. till 4): RITAR-, äv. RITARE-AKADEMI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) akademi (se d. o. 2 c α) för utbildning av tecknare; särsk. i uttr. (kungl.) ritarakademien, om Akademien för de fria konsterna i Sverige i dess äldsta organisation (före 1768). SvMerc. 1764, s. 837 (om förh. i Genève). Den i Vår Residence-Stad Stockholm .. af Högst Salig Konung Friedrich den 1:sta år 1734 aldraförst inrättade Ritare-Academien. Looström Konstakad. 140 (i handl. fr. 1773). En allmän ritskola, som 1734 blef Kongl. Ritare-Akademi, och af Gustaf III år 1773 erhöll statuter såsom Kongl. Målare- och Bildhuggare-Akademi. (Agardh o.) Ljungberg 4: 440 (1863). TurÅ 1943, s. 55 (om förh. 1735). —

-BEFATTNING. jfr befattning 2 d; särsk. till 4 b. SvD(A) 1918, nr 281, s. 5. —

-BESTÄLLNING. (numera föga br.) = -befattning; jfr beställning 1 a β. BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 213. —

-BOK; pl. -böcker.

1) (†) = rit-bok. BoupptSthm 1676, s. 1390 a (1677).

2) (tillf., skämts.) till 5, om bok om konstnär (målare o. d.). Strindberg Brev 2: 379 (1882). —

-ELEV. jfr elev 2. SFS 1912, s. 775 (vid rikets allmänna kartvärk). —

(5) -GESÄLL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) gesäll hos porslinsmålare. Bæckström Rörstr. 62 (1930; om förh. på 1700-talet). —

-KAMMARE. (†) = rit-kontor. Schück VittA 2: 72 (i handl. fr. 1674). —

-KONST. (†) = rit-konst 2. Linné Diet. 1: 128 (c. 1750). CAEhrensvärd Brev 1: 55 (1782). —

(5) -LÄRLING. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) lärling hos porslinsmålare. Stråle MariebergH 154 (1880; om förh. 1760). —

(3, 4) -LÖN. jfr lön, sbst.1 2 a, b; särsk. (†) till 3: lön (se lön, sbst.1 2 a) till person som utsirar tyger (gm uppruggning av yta l. klippning av lugg). KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 250. —

-PÄNNA. (†) = rit-pänna. Sylvius Mornay 35 (1674). —

-SKOLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) skola för utbildning av ritare; särsk. motsv. ritare 4 b. Schröderstierna Dagb. 1756, s. 46. —

-VERKSTAD, se -värkstad. —

(5) -VETENSKAP. (†) konst(en) att måla porslin. Bæckström Rörstr. 108 (cit. fr. c. 1760). —

(5) -VÄRKSTAD. (†) värkstad för porslinsmålning. Bæckström Rörstr. 70 (cit. fr. 1767).

Avledn.: RITARINNA, f. (†) till 4: kvinnlig tecknare. Mellin Nov. 3: 544 (1840, 1867). —

RITERSKA, se rita, v.2 avledn.

Spalt R 2203 band 22, 1958

Webbansvarig