Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROBORERA rob1ore4ra l. rå1– l. rωb1– l. rω1-, l. -ωr-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. roborieren; av lat. roborare, stärka, göra stark, till robus, robur (gen. -oris), kärnvirke, hårt virke, ek, styrka, kraft; sannol. i avljudsförh. till lat. ruber, röd, o. RÖD; ordet torde i lat. urspr. ha använts om det hårda, gråbruna l. brunsvarta kärnvirket av ek. — Jfr ROBUST]
1) (i sht med., numera föga br.) göra (ngn l. ngt) stark(t), stärka (ngn l. ngt); särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Bergius PVetA 1763, s. 86. Stärkande eller toniska och roborerande medel. VexjöBl. 1842, nr 16, s. 4. Solbad, i förening med allmänt roborerande behandling. Löwegren Oftalm. 61 (1923). Wernstedt (1951).
2) (†) bekräfta l. stadfästa (ngt). Her Claes Flemming påminte och om brandh- och renligheetsordning, den sedan skulle roboreras medh H. K. M:tz bref. RP 9: 382 (1642). VDAkt. 1731, nr 303.

 

Spalt R 2307 band 22, 1959

Webbansvarig