| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROBUST robus4t l. rω-, ngn gg -bys4t (-by´sst Dalin, -u´st, äv. -y´st Östergren), adj. -are; n. o. adv. =.
1) stark, kraftig, kraftfull; särsk. dels i fråga om kroppsbyggnad o. d.: kraftigt byggd, grov(lagd), muskelstark, muskulös, bastant (o. klumpig), dels i fråga om hälsotillstånd l. livskraft o. d.: som visar l. är präglad av l. uttryck för (primitiv) styrka l. kraft, som tål (starka) påfrestningar, motståndskraftig, härdig; äv. övergående dels i bet.: undersätsig, satt, dels i bet.: full av hälsa, sund. Hagström Herdam. 2: 271 (i handl. fr. 1681). Genom sparsamheten upföder .. (den fattige) en hälsosam och robust familia. Westerdahl Häls. 112 (1764). Robust, (dvs.) stark, undersättsig. Pfeiffer (1837). En kort, men axelbred gråhårsman, hvars robusta utseende förstärkes af hans tjocka rock. Runeberg 4: 158 (1833). Vackra qvinnor ser man sällan (i Berlin). Deremot äro de vanligen robusta och stadiga. Snellman Tyskl. 364 (1842). Den korta men robusta underarmen (hos uttern). BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 11 (1897). Kärrgröen öfvergick här (på ett par försöksfält) i en mycket robust form. Hellström NorrlJordbr. 499 (1917). Robust hälsa. Selander Modernt 10 (1932). — särsk.
a) i fråga om föremål o. d.: starkt l. solitt gjord l. byggd, solid, stadig, stabil, (motstånds)kraftig. För motorer och marina m. fl. ändamål erhålla kontakterna ett robustare och kraftigare isolerat utförande. Tranéus Elektr. 94 (1922). DN(A) 1933, nr 300, s. 13.
b) i fråga om dekoration l. konstnärligt alster o. d.: som ger intryck av kraft l. tyngd; äv. om färg: kraftig (se d. o. 4 d). Syrener .. af en robust .. färgton. GHT 1898, nr 103 B, s. 1. (En matsalsmöbel) i rökt ek visar modernare former af en viss robust enkelhet. PT 1913, nr 49 A, s. 3.
c) i fråga om persons andliga utrustning o. d.: psykiskt stark l. motståndskraftig l. sund l. balanserad; som är föga känslig; äv. övergående i bet.: hårdför, hänsynslös. I .. (N. N:s) väsende låg något robust och grofhugget, vida skildt från hvad man önskar finna hos en prestman. Hagström Herdam. 3: 449 (1899); jfr 2. Risberg HorSat. 13 (1922). Medvetandet att njuta förmåner, som andra finna orättvisa, gnager på något besynnerligt sätt även på robusta sinnens lugn. Segerstedt Händ. 221 (1923, 1926). Den robuste och tilltagsne Erzberger var modlös och svarslös (vid stilleståndsförhandlingarna). SvD(A) 1928, nr 309, s. 4.
d) övergående i bet.: rustik, lantlig; som icke har fina maner; jfr 2. Hennes pappa var .. oxfösare från Småland, grof och robust (osv.). Virén Skizz. 55 (1890). (Sederna) hos de enkla lantpojkar, som på .. (1700-talet) kommo till städernas skolor, voro ofta mer än lovligt robusta. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 5 (1951).
e) övergående i bet.: påtaglig, materiell, handgriplig, handfast. Landthushållningens robusta gebit. Söderhjelm ItRenäss. 164 (1907). Den handfasta och robusta verkligheten. Böök SvStud. 294 (1913). Malmberg Värd. 211 (1937).
2) [jfr 1 d] som präglas av (grov) realism, realistisk, naturalistisk; som icke väjer för starka l. grova uttryck l. effekter, som går rakt på sak; äv. övergående i bet.: mustig, grovkornig. Hallström VilsnF 11 (1894). Robusta skämt med motsatta könet. Engström Glasög. 99 (1911). (Skådespelaren visade) smidigt gestaltskapande förmåga, djärv, robust karaktäristik och lugn humor. Nordensvan SvTeat. 2: 472 (1918).
ROBUSTICITET01004 l. 10104, r. [jfr t. robustizität, eng. robusticity, fr. robusticité] (tillf.) till 1: robusthet. IdrBl. 1935, nr 19, s. 12.
Spalt R 2309 band 22, 1959