Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RODODENDRON rod1odän4dron l. rωd1– l. rå1– l. rω1-, l. -ωdän4-, förr äv. RODODENDRUM, r. l. m. (Levertin 23: 233 (1906) osv.) ((†) n. ÖoL (1852)); best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. = (PT 1908, nr 211 A, s. 3, osv.) l. -drer (SvTrädgFÅ 1860, s. 82, osv.), äv. (numera bl. tillf.) -s (SDS 1901, nr 121, s. 1, osv.).
Ordformer
(äv. rhodo-. -dendron 1830 osv. -dendrum 1901)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. rhododendron; av gr. ῥοδόδενδρον, sannol. om oleander, av ῥοδο-, ssgsform till ῥόδον, ros (se ROS, sbst.1), o. δένδρον, träd (jfr DENDRIT). — Jfr OLEANDER]
bot. växt (vanl. buske l. träd) av släktet Rhododendron Lin.; särsk. om vissa ss. prydnadsbuskar odlade arter, t. ex. Rhododendron catawbiense Michx., Rhododendron ponticum Lin. o. Rhododendron maximum Lin.; jfr ALP-ROS. Arnell Moore LR 2: 105 (1830). (På Rössjöholm) växer rododendron i täta brokiga drivor. Böök ResSv. 11 (1924).
Ssgr: RODODENDRON-ART. HbTrädg. 7: 286 (1883). —
-BLOMMA, r. l. f. Östergren (1936). —
-BUSKE. Thomas Idealträdg. 90 (1915). —
-GRUPP. jfr grupp, sbst.1 1 b. Abelin TrInomh. 66 (1904).

 

Spalt R 2365 band 22, 1959

Webbansvarig