| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROMANTIK rωm1anti4k l. rω1-, r. l. f.; best. -en.
1) (†) romankonst, romanlitteratur o. d.; sannol. med särskild tanke på romaner med fantastiskt l. starkt känslomässigt innehåll. I en tid, då Svenska Roman-literaturen hvimlar af öfversättningar, .. bör hvart och ett original-försök uti Romantiken vara läsaren ganska välkommit. SvLitTidn. 1818, sp. 431.
2) egenskapen l. förhållandet att vara romantisk (se d. o. 2 o. 3); romantisk läggning, romantiska idéer; romantisk stämning; äv. mer l. mindre konkret, om ngt l. (sammanfattande) allt som är romantiskt (romantiska händelser l. upplevelser o. d.); jfr 3. ZTopelius (1859) i Konstnärsbrev 1: 343. Icke hvilade det egentligen någon romantik öfver detta äktenskap (mellan prins Wilhelm o. prinsessan Augusta). Idun 1890, s. 22. Kan det inte .. göra vilken människa som helst gott att få in i sitt liv ett stänk romantik av det slag, en fäbodvistelse kan skänka? SvD(A) 1932, nr 191, s. 7. Det låg en god portion romantik bakom .. (Hazelius’) uppskattning av den svenske bonden. Berg Hazelius 124 (1933). jfr: I sommar skall jag äfven lefva romantiskt. Jag skall uppslå mig en löfhydda på en kulle i Åsbo. .. Der skall min moder, Romantiken, åter till en sonlig kyss lyfta mig på sina moderliga armar. Atterbom (1808) i 2SAH 49: 314. — jfr GULDGRÄVAR-, KRIGS-, MISS-, RÖVAR-, SJÖ-, SKOGS-, SKRÄCK-, SPÖK-, VILDMARKS-, ÄVENTYRS-ROMANTIK m. fl. — särsk. i språkprov som innehålla förklaringar av ordets betydelse, grundade på den ena l. andra teoretiska uppfattningen därav; jfr ROMANTISK 2 b. Vi tro .., att då Romantiken består i sträfvandet efter oändligheten, .. så (osv.). SvLitTidn. 1813, sp. 354. Den ”flykt från verkligheten”, vari Gerhard Gran brukade sammanfatta romantikens väsen. Lindblom Rokokon 32 (1929). Vad är egentligen romantik. .. Den är till själva sitt väsen något luftigt, dunkelt och ogripbart — ett skimmer över tillvaron, doften av den blå blomman (osv.). NDA(A) 1933, nr 226, s. 5.
3) om viss litterär, konstnärlig o. kulturell (smak)riktning; äv. om epok då en sådan riktning är förhärskande; ofta svårt att skilja från 2.
a) litt.-hist. av nyromantikerna införd (numera mera sällan använd) benämning på den litterära, konstnärliga o. allmänt kulturella (smak)riktning som var förhärskande under den kristna medeltiden samt på denna epoks litteratur o. konst (i motsats till antikens). Flere af de yppersta produkter af Romantikens konst, såsom Niebelungerqvädet, de gammaltyska målningarne och mångfaldiga andra dyrbarheter. SvLitTidn. 1819, sp. 10. Grimberg VärldH 6: 13 (1935).
b) litt.-hist. litterär, filosofisk o. allmänt kulturell riktning vid slutet av 1700-talet o. under (i sht de första decennierna av) 1800-talet, som (i markerad opposition mot den förut under 1700-talet rådande klassicismen) utmärktes av en allmänt romantisk inställning o. ett kraftigt hävdande av känslans o. fantasiens rätt o. som i teoretiskt avseende framträdde med en egen (väsentligen på tysk idealism grundad) filosofi o. som, i fråga om litteraturen, hävdade diktarens frihet med avs. på formen; liktydigt med: nyromantik. Romantikens blå(a) blomma, jfr BLÅ 3 a slutet samt språkprovet från 1932 under ROMANTISK 4 b. Polyhistrio. (Låt oss svärja) Hat mot all sjelfständighet! Struthio. Mot all kraft! Markall. Mot all Romantik! Polyfem I. 49—52: 12 (1810); jfr 2. (A. v. Helvig) är en stor admiratrice af Atterbom och den nya Romantiken. Tegnér (WB) 3: 409 (1820). Romantiken hade gjort sitt inträde på den franska scenen med Hugos djerfva och antitesspäckade skapelser. Hedberg SvOperasång. 64 (1885). Dikten Nya skapelsen (av Kellgren) .. är den svenska romantikens morgonstjärna. Nilsson SvRom. 76 (1916). Det är först under 1800-talets början, som intresset för våra fornlämningar åter börjar växa fram, närmast som en yttring av romantiken. Ymer 1936, s. 239. — jfr AFTER-, EFTER-, FÖR-, NITTIOTALS-, NY-, SEN-ROMANTIK.
c) estet. om konstnärlig (smak)riktning som är uttryck för en allmänt romantisk inställning o. en teoretisk uppfattning som är besläktad med den som utmärker den litterära (o. filosofiska) romantiken o. som började framträda ungefär samtidigt som denna. Andersson (1845). De bärande idéerna i romantikens konstteori kunna i korthet sammanfattas sålunda: romantiken sätter upp känsla mot förnuft, inspiration mot auktoritet, frihet och tolerans mot system och regel (osv.). Josephson Romant. 10 (1926). Romantikens park, den konstfullt anlagda naturparken. Hofrén Herrg. 138 (1937). — jfr SLOTTS-ROMANTIK. — särsk. mus. om musikalisk stilriktning (under 1800-talet) som utmärkes av upplösning av den klassiska formen o. av växande harmonisk rikedom o. som lägger huvudvikten vid nyanserade o. intensiva, ofta patetiska känslouttryck. Bauck 1MusH 189 (1862). Jeanson (o. Rabe) 2: 136 (1931).
Spalt R 2413 band 22, 1959