romb | SAOB

Publicerad 1959

ROMB rom4b (rå´mmb Dalin; rom4b l. rωm4b LoW (1911)), sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. rho-)

Etymologi

[jfr dan. o. nor. rombe, t. rhombus, eng. rhomb, fr. rhombe; av lat. rhombus, av gr. ῥόμβος, till ῥέμβειν, vrida. — Jfr ROMBISK, ROMBOEDER, ROMBOID]

liksidig parallellogram vars vinklar icke äro räta; i fackspr. äv. allmännare: liksidig parallellogram. Strömer Eucl. I. 1: 5 (1744). I överkäken bildar (oxeltand-)kronans tvärsnitt en romb. Hylin Munn. 1: 71 (1930).

Ssgr: ROMB-ANTENN. tekn. (radio)antenn med rombform. UtkOrdbFjärrförb. 206 (1940). —

-DODEKAEDER. [jfr t. rhombendodekaeder, eng. rhomb-dodecahedron] (i fackspr.) solid figur (särsk. kristall) begränsad av tolv likformiga rombiska ytor. Agardh Bot. 1: 104 (1830). Gertz o. Grönwall Min. 15 (1923). —

-FORM; pl. -er. Östergren (1936). —

-FORMAD, p. adj. Andersson Austr. 100 (1915). —

-FORMIG. Björkman (1889). —

-OKTAEDER. [jfr t. rhombenoktaeder] (†) rombisk bipyramid. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 195. —

-PORFYR. [jfr t. rhombenporphyr, eng. rhomb-porphyry] miner. porfyr med långsträckta, i tvärsnitt rombformiga strökorn av fältspat. Hisinger Ant. 6: 12 (1837). Globen 1934, s. 22. —

-YTA. rombformig yta. 3NF 3: 1133 (1925). —

-YXA, r. l. f. arkeol. yxa av sten, som har mer l. mindre rombisk form. Fornv. 1913, s. 199.

Spalt R 2423 band 22, 1959

Webbansvarig