| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROSSEL ros4el, sbst.2, n.; best. rosslet; pl. (numera bl. tillf.) = (Sahlstedt osv.).
motsv. ROSSLA 1: rosslande, rossling; ofta konkretare, om ljudet. Sahlstedt (1773). En konvulsivisk ryckning, en paus, ett rossel, och .. (ögat) slocknar. Elgström (o. Ingelgren) 121 (c. 1809). Jo, jag är dum, mumsade han bland saliv och pip och rossel. Carlsson ÄlvTimm. 184 (1949).
Ssgr, se rossla ssgr.
Spalt R 2533 band 22, 1959