Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROSTEN, adj. -tne, -tna.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rusten; avledn. av ROST, sbst.2]
(†)
1) rostig (se ROSTIG, adj.1 1). Fem sex rostna spikar. Heidenstam Karol. 1: 132 (1897).
2) bildl., om tand; = ROSTIG, adj.1 1 d ε; anträffat bl. i bild, om tidens tand. Här låg ey morckne Been, ey nån förgänglig Kropp, / Den Åldrens rostne Tand war mächtig fräta opp. Lillienstedt Christus C 1 b (1694).

 

Spalt R 2570 band 22, 1959

Webbansvarig