Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTA rω3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. av ROT, sbst.1]
1) = ROT, sbst.1 3.
a) bot. ss. namn på släktet Dentaria Tourn. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 446 (1901).
b) ss. senare led i ssg; jfr KNÄ-, TAND-ROTA.
2) (†) = ROT, sbst.1 4 g slutet. PhysSH 183 (1781).
3) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) stubbe med rot efter vindfällt träd, rotstubbe. Levander DalBondek. 1: 501 (1943).

 

Spalt R 2607 band 22, 1959

Webbansvarig