| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROTA rω3ta2, v.1 -ade; o. ROTAS rω3tas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr.
1) (†) om ngts fästande (i eg. bet.) i l. vid ngt.
a) med avs. på växt l. växtdel; = ROTFÄSTA I 1 a; anträffat bl. bildl.; jfr 2. Dessa Nordiska länder, der .. (Oden) nyligen rotat sin Asiska stam. Dalin Hist. 1: 114 (1747).
b) med avs. på dött föremål.
α) = ROTFÄSTA I 1 b. Att rota ljusets fana stark / I nordens ödemark. Topelius Ljungbl. 34 (1852, 1860).
β) om byggnad, i uttr. rota hårda murar ngnstädes, med sina hårda murar ha fäste i marken på en plats l. dyl. Frese VerldslD 106 (1719, 1726).
2) (i vitter stil) bildl.: ge (ngn l. ngt) rotfäste (se d. o. 2 a) l. dyl.
a) (mera tillf.) med saksubj., med avs. på person, i uttr. rota ngn i ngt, med fasta band knyta ngn till ngt, komma ngn att känna sig samhörig med ngt l. dyl. Ett rent svenskt möderne rotade Henrik Schück ännu fastare i svenskt väsen. Nyberg i 3SAH LIX. 1: 29 (1948).
b) (numera bl. tillf.) med person- l. saksubj., med avs. på sak l. företeelse, särsk. tro l. uppfattning l. egenskap o. d.: rotfästa (se d. o. I 2 b), förankra o. d. Att .. (Gud) wille befeste oc rotha same hans helga ordt, i edertt hiärta. G1R 9: 50 (1534). Du (dvs. Fr. I) rotar Dit Herravälde i våra hiertan. Dalin Arg. 2: 128 (1734, 1754). Hvad rotar denna tro? .. / .. Ach! endast kärleken. Franzén Skald. 4: 99 (1810, 1832). Hon skapar sina nyttoföremål för morgondagen men rotar dem fast i arvet från gångna tider. Form 1948, s. 10.
3) (†) bildl., i uttr. rota ngt i l. på ngt, grunda l. basera l. bygga ngt på ngt. Mörk Ad. 1: 252 (1743: i). Jag har två slags bevis, at vatnet fordom varit högre .. kring hela Sverige: Physiska och Historiska. De förra rotar jag på förfarenheten, Newton, .. etc. De senare på gamla städers flyttningar. OvDalin (1751) hos Schück VittA 5: 118. Den som ägt Finland har rotat på det sitt östersjövälde. Topelius 24: 34 (1856).
4) om upptagande av växt med roten; i förb. ROTA UPP.
II. refl.
1) om utveckling av rötter l. ngts fästande (i eg. bet.) med rötter l. på annat sätt i l. vid ngt.
a) om växt l. växtdel l. vegetation o. d.: utveckla rötter; slå l. fatta rot; växa sig fast vid sitt substrat (i jorden) med rötterna, skaffa sig l. få rotfäste, rotfästa sig; stundom liktydigt med: (börja) växa l. gro; äv. i bild. Psalt. 80: 10 (öv. 1536; i bild). Kasta .. vthi krukan en temligh hoop godh Jord, til Qwisten, theszlijkest watna henne hwar ottonde Dagh, så rootar sigh samma Qwist i Krukona. Hildebrand MagNat. 220 (1650). (På det groende maltet) blifva de framskjutande rot-trådarne synbara, då man säger: maltet börjar rota sig. QLm. 2: 58 (1833). Svedjerågens .. förmåga att rota sig i askan. Levander DalBondek. 1: 341 (1943). Örtagårdsmästaren som lät denna gröna planta (dvs. en viss ung skådespelerska) rota sig i Thaliarabatten hette (N. N.). VeckoJ 1957, nr 3, s. 19. — särsk. (†) om växt(slag), särsk. ogräs, närmande sig bet.: komma in o. sätta sig fast l. utbreda sig, nästla sig in l. dyl.; jfr 2 b. Rosenhane Oec. 88 (1662). (Fläderarten Ebulus) är .. i flere hänseende et elakt ogräs, hvar den en gång fått rota sig. Retzius FlVirg. 42 (1809).
b) (†) om dött föremål: tränga ned i marken o. där få fäste, slås ned i marken, planteras l. dyl.; jfr I 1 b α, III 1 c. Hwar hans Faanor sig i Fältet monde roota. Dahlstierna (SVS) 63 (1698).
c) (tillf.) i anv. motsv. ROT, sbst.1 4: bilda rot l. utveckla rötter, (börja) växa o. d. På samma gång som naglarne utvecklas, rotar sig äfven håret på hufvudet. Löwegren Hippokr. 2: 329 (1910).
a) om person l. kollektiv av personer.
α) skaffa sig l. få rotfäste (se d. o. 2 a α), med fasta band knytas till l. (mer o. mer) komma att känna sig hemma på en plats l. i en miljö l. samhörig med ngt, bli rotfast; i vissa fall liktydigt med: bli bofast; förr äv.: skaffa sig l. få fast fot ngnstädes, tränga sig in l. slå sig ned o. sätta sig fast l. utbreda sig o. d. (äv. med bibet. av: befästa sin ställning). Iagh haffuer rotat migh när itt ärat folck. Syr. 24: 16 (Bib. 1541; Apokr. 1921: jag slog rot). Sedan Holstenerne så wäl som fleere andra Tydskar hade vthi Danmarck rotadt sigh ännu starckare, så toge the Konung Christophers Broder .. til fånga. Sylvius EOlai 313 (1678). Alla folk i verlden hafva sväfvat omkring hit och dit innan de rotat sig på et vist ställe. Dalin Hist. 1: 65 (1747). Oterdahl Borgarh. 373 (1913).
β) (†) i uttr. rota sig i en ställning, säkra l. befästa sin ställning ss. ngt. Andersson Verldsoms. 1: 127 (1853).
b) [jfr 1 a slutet] (†) om djur.
α) komma in o. få fast fot (ngnstädes), sätta sig fast (ngnstädes); särsk. om skadedjur. När odjur komma at rota sig i Lappmarken och gjöra minskning på Renarne. Hülphers Norrl. V. 3: 44 (1797). Svederus Jagt 283 (1831).
β) frodas, blomstra, trivas l. dyl. Tiugu Tusend Stodh sände .. (Filip) til Macedonien til sina Stodgånger, thersammastädes at afla, rota och öka sig. Sylvius Curtius 9 (1682).
c) om företeelse (t. ex. lära, tro, åsikt, egenskap, vana, tillstånd): vinna insteg o. få fast fot l. fast förankring l. spridning, skaffa sig l. få en säkrad ställning, trygga sin fortvaro, befästa sig, befästas o. d. LPetri Wijgd. C 5 a (1538). (De ha aldrig) låtit Guds Ord rotat sig uti dheras Hiertan. Fernander Theatr. 226 (1695). At frihet väl får rota sig i Norden. Hiärne Endr. C 1 b (1740). Således har efterhand Christendomen mer och mer rotat sig i Värmeland. Fernow Värmel. 175 (1773). Den tron rotade sig att (osv.). Almqvist Comfort Routl. 52 (1913). TurÅ 1943, s. 188 (om rokokon). — särsk.
α) (†) om sjukdom l. smitta. Spettelska är en sådan siukdom, at ingen kan honom heela, ther han retteliga haffver rootat sigh. LPetri 2Post. 234 a (1555). Lindestolpe Frans. 61 (1713; om smitta).
β) (†) om praktisk värksamhet(sgren): konsolidera sin ställning l. dyl. Detta nyligen inrättade (sidenmanufaktur-)wärcket, som än intet fullkomligen har rotat sig. Stiernman Com. 5: 515 (1695).
3) (i vitter stil) bildl., i uttr. rota sig i (förr äv. på) ngt, = IV 2 b. HC11H 6: 119 (c. 1700). De grundvalar, på hvilka sig vår välfärd rotar. 2RARP 18: Bil. 392 (1751). I denna uppfattning rotar sig det adertonde seklets upplysningsfilosofi och förnuftsdyrkan. Vasenius Harm. 60 (1908). Gadelius Tro 1: 13 (1912).
III. dep.
1) = II 1.
a) (numera mindre br.) = II 1 a. Reenhielm OTryggw. 34 (1691; i bild). Kärleksrosor härligt rotas, / som på dygdebanan fotas. Olsson Herdam. 4: 135 (i handl. fr. 1699). Hvarje stor och skön idé är ett ädelt frö, som långsamt och bottenfast rotas. Valerius 2: 274 (1841). Brister .. (hälsans) sköra tråd, / Som brutna blomster ryckas vi / Ifrån den jord vi rotas i. Topelius NBlad 121 (1862, 1870); jfr 2 a. Innan plantan ännu säkert rotats. Östergren (1936). — särsk. (†) med konstruktionsväxling, om åker, med tanke på därpå växande säd. Blifvandes thet (dvs. kornlandet) sedan så länge med ärjeningen liggiande till thess thet begynnar rotas och löpa ut i Spick (dvs. brodd) då åkren öfver alt harfvas. AllmogHemsl. 106 (i handl. fr. 1741).
b) (†) om utväxt på träd (galläpple): med en rotliknande del växa ned i o. fast vid ngt. VetAH 1762, s. 141.
c) (†) om dött föremål; = II 1 b. Högt öfver svallets rymd med (den fastbundna) flickan spjutet flyr / I luften hvinande, och djupt i stranden rotas. Wallin Vitt. 2: 287 (1805).
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) = II 2.
a) = II 2 a α; förr äv.: frodas, blomstra, trivas o. d. Nu blir lustigt i wårt Land boo / Nu kan man åter rotas. Brasck TyKr. I 3 a (1649). Jag har gått i en krets på den fläck av vår jord / där jag rotats och vuxit mig fast. Fredriksson Strömm. 53 (1931).
b) (†) = II 2 b β. Dee (dvs. svinen) flootas, dee rootas, the gå så i bees / Dee springa som Hiortar, när jagh säger hyys. Brasck FörlSon. K 4 a (1645).
c) = II 2 c. At thet (dvs. Guds ord) må rotas j wort hierta. OPetri 1: 543 (1528). Giffue gudh ath en sådana troo som thenne blinde mannen hafft haffuer, motte rotas j wort hierta. Dens. 3: 118 (1530). På det en förargelig wilfarelse här icke måtte insmyga och roothas. BraheBrevväxl. 1: 95 (1663). MoB 1: 18 (1824). — särsk.
α) (†) = II 2 c α. Det är den värsta slags katarr, som så fått rotas, / Att den med all reglis i verlden ej kan botas. Remmer Tart. 77 (1820).
β) (†) blomstra, florera o. d. Frijdh är stält stadigt på foot / Och kan åter florera och rootas. Brasck TyKr. K 3 a (1649). På det Commercierne måtte här (i Landskrona) rootas, planteras och stabilieras. Stiernman Com. 3: 141 (1663). Igenom belöningar underhållas Vettenskaper; men igenom de Högstas Exempel rotas de till landets heder och nytta. Osbeck Resa Dedik. 1 (1757); jfr I 2 b.
3) (†) i uttr. rotas i ngt, = IV 2 b. Kärlek, som i dygden rotas, / Lik et berg beständig är. Dalin Vitt. 3: 160 (c. 1745).
IV. intr.
1) (i fackspr.) = II 1 a. Bromelius Lup. 24 (1687). (Linneasticklingarna) ställas under glas och beskuggas samt rota då mycket lätt. Holzhausen PerVäxt. 224 (1917).
2) (i sht i vitter stil) bildl.
a) (mera tillf.) om (kollektiv av) lägre djur: hålla till l. leva (i marken l. i jord av visst slag o. d.); stundom svårt att skilja från ROTA, v.3. Post KoprJordb. 7 (1862). I denna mull rotar ett rikt djurliv. Sernander LöfängBjärkSäb. 20 (1925). Massor av små hål efter alla de djur — maskar och larver — som där (dvs. i sjöbottnen) lever och rotar. TurÅ 1942, s. 240.
b) om företeelse, i uttr. rota i ngt, ha sin rot (se ROT, sbst.1 5 b α) l. grund l. bas l. orsak i ngt; leda sitt ursprung l. härröra från ngt; bottna i ngt; grunda l. fota sig l. bygga l. vila på ngt. Lagus Pipping 24 (1868). Byggmästarsägnerna, som rota i en utbredd tendens att förklara storartade .. byggnader såsom öfvermänskliga väsens verk. Fatab. 1917, s. 43. Skara Braekulturen torde rota i den yngre bronsåldern i Skottland och på Irland. Fornv. 1932, s. 256.
c) om företeelse, i uttr. rota så l. så djupt (i ngt), sträcka sina rötter (se ROT, sbst.1 5 b β) så l. så djupt (i ngt) o. d. Hallström El. 110 (1906). Tortyren som kyrkligt och världsligt maktspråk rotar lika djupt i iberiskt själsliv som den finner gensvar i sinnenas begär. Frosterus Jord. 112 (1930).
1) motsv. I 1, II 1, III 1 o. IV 1.
a) om växt l. växtdel: försedd med rötter; som slagit l. fattat rot l. rotat l. rotfäst sig, rotfäst (se ROTFÄSTA IV 1). Eneman Resa 2: 159 (1712). Ekar som synas rotade i Jordens grundvalar. Nordenflycht (SVS) 3: 161 (1762). Utsättandet af .. nyvuxna, väl rotade refplantor. Abelin MTr. 74 (1902). Viola 1922, nr 25—26, s. 2. — särsk. (†) om ogräs, i uttr. varda rotad, i anv. motsv. II 1 a slutet. Swedberg SabbRo 767 (1688, 1710).
b) (numera bl. tillf.) om trädgren l. tagg o. d.: fäst med en rot (se ROT, sbst.1 4 b) l. en rotliknande del vid l. i ngt; jfr III 1 b. Bergman Jordkl. 2: 427 (1774; om trädgren). Taggar, som äro rotade i barken (på törnbusken). LfF 1901, s. 62.
c) (tillf.) bildl., om byggnad: stadigt fäst (i ngt). Biskopsborgen och .. klostren .. synas rotade i klippan. Langlet Ung. 48 (1934).
d) om växt: som har en så l. så beskaffad rot l. så l. så beskaffade rötter l. en rot av det l. det slaget; i ssgr. — jfr DJUP-ROTAD samt LÖK-ROTAT.
a) om person l. kollektiv av personer.
α) med fasta band knuten till en plats, som känner sig hemma på en plats l. i en miljö l. samhörig med ngt; som har rotfäste l. rötter ngnstädes, rotfast; i vissa fall liktydigt med: bofast; förr äv.: som trängt in l. slagit sig ned o. satt sig fast (o. befäst sin ställning) l. fått fast fot på en plats. Eneman Resa 2: 233 (1712). De infödda Svenska slägter, som århundraden varit rotade i Sverige. Afzelius Sag. X. 2: 76 (1866). Så starkt rotad som Branting var i den socialdemokratiska rörelsen. Höglund Branting 2: 45 (1929); jfr β. särsk. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till 1 a. Iach sågh en ogudactighan mectighan och wel rotadhan, såsom itt gröönt lagherber trää. Psalt. 37: 35 (öv. 1536). Jagh sågh en dåra wel rotat, och iagh bannadhe strax hans huse. Job 5: 3 (Bib. 1541; Vulg.: firma radice; Bib. 1917: fast var han rotad). Koch Arb. 10 (1912).
β) (numera föga br.) i uttr. rotad i ngt, betecknande att en åskådning l. egenskap o. d. är starkt rotad (se b) l. befäst hos ngn l. att ngn är väl hemma i ngt. På thet Christus må boo medh troona vthi idhor hierta, stadheligha rotadhe och grundadhe j kerlekenom. Ef. 3: 17 (NT 1526; Bib. 1917: att I mån vara rotade och grundade i kärleken). At the, vti Theologia didactica & polemica, äro väll rotade. VDAkt. 1736, nr 199. Det fordras att vara fast rotad i teorien, för att våga skrifva såsom Säve .. rörande Alrek och Erik. EHTegnér i 3SAH 6: 362 (1891).
b) om företeelse (t. ex. lära, tro, åsikt, egenskap, vana, tillstånd): som har (så l. så djupa) rötter (i ngt), som har slagit rot l. vunnit insteg l. fått fast förankring (ngnstädes l. hos ngn), som har säkert fäste l. har rotfäste; väl befäst, rotfast; som sitter djupt; orubblig; i vissa fall: inrotad; numera företrädesvis i förb. med en föregående adverbiell bestämning, i sådana uttr. som djupt l. fast l. starkt rotad. Han kände ett djupt rotat hat mot sin rival. Skytte Und. A 4 b (1604). I fäderneslandett ähr ähn nu regimentet inthet rotat, som thett sigh borde. OxBr. 3: 484 (1634). Innan Christna Religionen blifvit rotad i landet. Lagerbring 1Hist. 1: 16 (1769). Begäret att förbättra sitt tillstånd ligger djupt rotadt i menniskonaturen. Livijn 2: 5 (1817). Hos den nutida kälkborgaren sitter egendomsbegreppet mycket djupt rotat. Lidforss Dagsb. 17 (1905). Vanor, som äro djupt rotade i det dagliga lifvet. Cassel Dyrtid 20 (1917). Då han ingrep mot rotade ovanor. Lilljebjörn Skolm. 260 (1924). (Tor Andræ) hyste en djupt rotad motvilja mot allt föreningsliv. Wessén i 3SAH LVIII. 1: 30 (1947). Skrock och övertro har alltid varit djupt rotade i min hembygd. TurÅ 1949, s. 229. — särsk. (†) om sjukdom; jfr II 2 c α. Berchelt PestBeg. B 1 a (1588).
3) (i vitter stil, numera föga br.) bildl., motsv. II 3, III 3, IV 2 b, c; i sådana uttr. som rotad i (förr äv. på) ngt, som har sina rötter l. sitt ursprung l. sin grund i l. utgår från l. är grundad l. baserad l. fotad l. vilar l. bygger på ngt; förr äv. rotad med ngt, styrkt av ngt. Effter nogha consideration befinner rätten .. (vissa anklagelser) alldeles i sigh ostadhighe och medh inge richtige skiäl rootade. BtHforsH 3: 181 (1642). Academien önskar och hoppas .., at historiske Skrifarten, rotad i sanna bevis, .. må väl kunna föreställa menniskors gerningar. 1VittAH 1: 37 (1755). Rotad på börd, privilegier och vapenbragder .. hade aristokratien under drottning Christina uppträdt med anspråk och planer, förmätnare än någonsin. Topelius Fält. 2: 26 (1856). Almqvists musikaliska ingifvelser .. äro .. rotade i en evighetsdröm. Lysander Almqvist 246 (1878). Den kungliga domsrätten, dels uppvuxen på frivillighetens grund dels rotad i konungens plikt att hålla frid och styrka lag .., var (osv.). Hildebrand Statsförf. 49 (1896).
VI. ss. vbalsbst. -ande o. -ning, handlingen att slå rot, förhållandet att ngt l. ngn slår rot resp. (med sina rötter) växer fast vid l. i ngt l. får rotfäste o. d.; särsk.
1) (i sht i fackspr.) motsv. II 1 a, III 1 a o. IV 1. Dahlman Humleg. 103 (1748). (Sticklingarna) planteras efter rotningen i vanlig kaktusjord. Holzhausen VårVäxt. 513 (1924).
2) (i vitter stil, mera tillf.) bildl., motsv. II 2, III 2. Den norska bondevänsterns .. djupa rotning i det egna landet. Linder Tid. 328 (1924).
I. (†) tr.
1) till I 1 b α: fastgöra (ngt) i marken gm att driva ned dess nedersta del i jorden. Lagerlöf HomOd. 158 (1908).
II. refl., i uttr. rota sig fast, slå rötter o. växa fast.
2) (i vitter stil) bildl., till II 2. Almkvist Turgenjef 9: 210 (1887; om sak). Han rotade sig under årens lopp mer och mer fast i den lilla Skånestaden. Petrén LundMed. 110 (1934, 1943). —
I. (i vitter stil, tillf.) tr., till I 2 b: få (ngt) att slå rot l. vinna insteg l. dyl. Söderhjelm Runebg 1: 161 (1904).
II. refl., i uttr. rota sig in, ngn gg rota in sig.
1) (†) om ogräs o. d.; = rota, v.1 II 1 a slutet; äv. bildl. The Swenskes Tijstel / the Danske / .. hafwer begynt sigh så fast in at roota (i Sverige) / at (osv.). Girs G1 14 (c. 1630). Lind (1749). Sundén (1888; utan angiven bet.).
2) bildl., till II 2.
a) (†) till II 2 a, om person.
α) tränga sig in o. sätta sig fast (ngnstädes), nästla sig in. Ath en hoop vederdöpere hade rotet sig in i Danmarck. G1R 24: 265 (1554). (Skottarna) löpa .. vthi heela Europa omkring, och sökia allestädes at roota sig in. Brask Pufendorf Hist. 171 (1680).
β) i uttr. rota in sig i ngt, gräva ner sig i o. låsa sig fast vid ngt l. dyl.; möjl. att uppfatta ss. samhörigt med rota, v.3 (se anm. sp. 2616). De gingo år efter år och rotade in sig i sina kärleks- och komministersboställsfunderingar. Hedenstierna FruW 163 (1890).
b) (i vitter stil, mera tillf.) till II 2 c, om sak: vinna insteg o. få spridning, tränga in o. d. Dahlbäck Åb. 327 (1914). särsk. (†) till II 2 c α, om sjukdom l. smittoämne. IErici Colerus 2: 164 (c. 1645). När dessa siukdomar en gång rotat sig in i blodet. Ekelund Fielding 37 (1765). —
ROTA NED l. NEDER. (†)
a) till II 2 a α, om folkslag: slå sig ned o. sätta sig fast, nästla sig in. Brask Pufendorf Hist. 97 (1680).
b) till II 2 c, om eld: tränga (så l. så djupt) ned i ngt (o. där få spridning); möjl. att uppfatta ss. samhörigt med rota, v.3 (se anm. sp. 2616). VetAH 1742, s. 289.
2) intr., till IV 1, om träd l. rot: (med rötterna) sträcka sig l. tränga ned (till en plats). Höga Trän som himlen hoota, / Fast the roota / In til andra Werlden neer, / Fälla Höst-dagz effter raden / Bladen. Lucidor (SVS) 106 (c. 1670). Därs. 343 (1673). —
ROTA UPP10 4, äv. OPP4. [jfr eng. root up] (numera mindre br.) till I 4: ta (gräva l. rycka l. dyl.) upp (växt) med rötterna; möjl. att uppfatta ss. samhörigt med rota, v.3 (se anm. sp. 2616). HbTrüdg. 3: 32 (1872). En del trädgårdsägare .. rotade upp sina rönnar. LAHT 1933, s. 948.
Spalt R 2607 band 22, 1959