Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTOR rω3tor2 l. -ωr2, äv. 40, r.; best. -n; pl. rotorer rωtω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rotor; förkortning av ROTATOR (möjl. efter MOTOR l. STATOR)]
(i fackspr.) apparat l. maskin l. maskindel med roterande rörelse. Nerén BilB 1: 108 (1928; om roterande del i strömfördelare). Det motoriska organet (på viss typ av gasmätare) utgöres av två likt kugghjul samarbetande rotorer av ∞-formig sektion. 2SvUppslB 11: 326 (1949). — särsk.
a) el.-tekn. om den roterbara delen i en elektrisk maskin; jfr ROTATOR 2 a. Dahlander Elektr. Suppl. 195 (1900). Uttrycken rotor och stator hafva ännu ej vunnit fast mark. TT 1900, M. s. 115. Asynkronmotorerna bestå af en stillastående, ringformig del, statorn, och af en på en axel anbragt, inom statorn roterande, cylinderformig del, ankaret eller rotorn. Elfving Starkstr. 85 (1909). HantvB I. 2: 157 (1934).
b) om vridbar spole i variometer. Erix 56 (1923).
c) om den roterbara, vanl. cylinderformade delen av centrifugmaskin l. ånggenerator l. turbin o. d.; trumma. JernkA 1908, s. 442 (på ångturbin). Den s. k. rotorn eller snurrande delen i ultracentrifugen exploderade. UNT 1933, nr 297, s. 1.
d) (förr) av den tyske ingenjören A. Flettner c. 1920 konstruerad anordning för framdrivande av fartyg, bestående av en l. flera vertikala cylindrar, lagrade på stativ på fartygsskrovet o. roterande kring sin axel gm vindens kraftvärkan, rotorsegel, flettnerrotor. SvD(A) 1924, nr 343, s. 18.
e) flyg. i luften, på lodrät axel roterande anordning för lyftande av autogiro l. för lyftande o. framdrivning av helikopter, bestående av vanl. minst två rotorblad. Dædalus 1933, s. 94. GHT 1939, nr 112, s. 3.
f) sjöt. = ROTATOR 2 b. Reynolds patentlogg, med registerverk, rotor med tre vingblad av järn och lina. SvFlH 3: 235 (1945).
Ssgr (i fackspr.): ROTOR-AXEL. jfr axel, sbst.1 I 2. 2NF 7: 286 (1907; i elektrisk rotor). SvFlH 3: 555 (1945; om axel på roterande hjul i gyroskopkompass). —
-BLAD. särsk. (flyg.) till e; jfr blad 3 c. Dædalus 1933, s. 94. —
(d) -FARTYG~02 l. ~20. (förr) fartyg som drevs med rotor. SvD(A) 1924, nr 304, s. 8. —
(e) -FLYGNING. (mera tillf.) GHT 1939, nr 112, s. 3. —
-KONTAKT. särsk. i tändsystem för bensinmotor: anordning (vanl. i form av fjädrande metallstycke) som överför ström till l. från en rotor. Nerén BilB 1: 108 (1928). —
(a) -KRETS. el.-tekn. rotorströmkrets. 2NF 7: 248 (1907). —
-KULTIVATOR. lant. jordbearbetningsmaskin med roterande arbetsorgan (bestående av vinkelböjda knivar); jfr rotera, v.1 I 5. Lantm. 1957, s. 75. —
(a) -LEDARE, r. l. m. el.-tekn. ledare (se d. o. 12) i roterande ankare i elektrisk motor. Elfving Starkstr. 86 (1909). —
(a) -LINDNING. el.-tekn. jfr linda, v. 2 c. 2NF 35: 534 (1923). —
(e) -MAST. flyg. om (mer l. mindre) vertikal axel kring vilken rotor roterar. AllhemFlygb. 9: 18 (1948). —
-NAV. särsk. (el.-tekn.) till a. FörslElektrOrdl. (1931). —
-PLAN, n. flygmaskin som lyftes (o. framdrives) av rotor(er); särsk. dels om autogiro, dels om helikopter. AllhemFlygb. 9: 13 (1948). —
-PRINCIP(EN). jfr princip 3 b; särsk. (förr) till d. 2NF 38: 52 (1925). —
(d) -SEGEL. (förr) = rotor d. SvD(A) 1924, nr 343, s. 18. —
-STOMME. särsk. (el.-tekn.) till a: rotornav (med stor diameter). VaruhbTulltaxa 1: 509 (1931). —
(a) -STRÖM, r. l. m. el.-tekn. särsk.: ström som passerar rotorledare. 2NF 7: 287 (1907). —
(a) -STRÖMKRETS~02, äv. ~20. el.-tekn. strömkrets som bildas i system av rotorledare; särsk. i fråga om induktionsmotorer. 2NF 7: 248 (1907). —
(d) -TORN, n. (förr) om (tornliknande) rotor. SvUppslB 23: 265 (1935). —
(e) -VINGE. flyg. = -blad. Under (autogirons) flykt hållas rotorvingarna utspända av centrifugalkraften. Dædalus 1933, s. 94.
Avledn.: -ROTORIG~020, adj. flyg. till e; om autogiro l. helikopter: som har (så l. så många) rotorer; i ssgrna två-, tre-rotorig m. fl. jfr: En en-rotorig helikopter. AllhemFlygb. 9: 69 (1948). jfr äv. GbgP 1956, nr 169, s. 2 (: enkelrotoriga).

 

Spalt R 2671 band 22, 1959

Webbansvarig