Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROUGE rω4ʃ l. med mer l. mindre genuint fr. uttal, r. l. n.; best. -en resp. -et; pl. (om olika slag av rouge) -er.
Etymologi
[av fr. rouge, sbst., rött, röd färg, rött smink m. m., substantivering av rouge, adj., röd, av lat. rubeus, röd, till stammen rub- (se RUBIN, RUBRIK), i avljudsförh. till RÖD]
rött kosmetiskt medel i pasta- l. pulverform. Ekbohrn (1868). Hon lade mera rouge på kinderna. Sörman AdRevb. 134 (1929). (Hon) log med läppar från vilka hon hade bitit bort rougen. Edqvist AngelTer. 272 (1953).

 

Spalt R 2682 band 22, 1959

Webbansvarig