Publicerad 1959 Lämna synpunkter RUBELLAN rub1ela4n l. rɯ1b-, r. l. m.; best. -en. Etymologi [jfr t. o. eng. rubellan; till lat. rubellus, rödaktig, sammanhörande med ruber, röd (se RUBRIK)] miner. benämning på en brunröd form av biotit. ASjögren Min. 160 (1865). 2NF 23: 1060 (1915). Spalt R 2725 band 22, 1959 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se