| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RUD l. RUDE l. RYD, adj.
(†)
1) rå, obearbetad; utom ss. förled i ssgn RUDE-STÅND anträffat bl. i uttr. rud materia, råvara, råämne, råmaterial; jfr RUDIMATERIA. Skolandes ingen sig understå Tackjernet, såsom en rud materia, med någon gravation .. at belasta. Bergv. 1: 386 (1689). SthmStadsord. 2: 380 (1714). 2RA 1: 528 (1723: den rude Materien; rättat efter hskr.).
2) om konst l. vetenskap l. inrättning: outvecklad, ofullkomlig; primitiv. Ty alla konster, vettenskaper och inrättningar, hafva i deras första invention och begynnelse varit rude och ofullkomliga. Nordencrantz Arc. 151 (1730).
3) om person.
a) som saknar utbildning l. övning l. erfarenhet, okunnig, obildad, olärd o. d.; äv. om trupp: som saknar nödig militär utbildning o. övning. Mahomet sielf war så rud och olärd, at han icke kunne läsa en Bokstaf. Dryselius Måne 19 (1694). Dhe rude och fåkunnige prästerne. KKD 5: 69 (1710). Desse twå rüda companier wj hade sedan wi ginge ur Saxen. Därs. 12: 404 (1710). ÅbSvUndH 68—69: 350 (1729). Dalin (1871).
b) rå, ohyfsad, opolerad; barbarisk; sträng, hård. (Nuvarande vesiren är) aff Comportement (dvs. till sitt uppförande) rud och Tyrannisk. Rålamb Resa 64 (1658, 1679). (Kaptenen) får ey .. wara för Rydh eller Sträng. Delachapelle ExBook 21 (1669). (En gosse som vuxit upp bland vildfår) var ryd och vild .., kunde aldrig lära tala eller få några menniskeliga affecter. Linné FörelDjurr. 12 (1748). Folkets här i församl:n ovanliga klädedrägt, resliga växt och ryda utseende. UrFinlH 518 (1780). Dalin (1871).
Spalt R 2744 band 22, 1959